En ordinär lördag

Livet är en fest och du är bjuden.

Så sa en person till mig en gång, en person som kom att spela en stor roll för den unge Adolphson. Inte bara genom det minnesvärda citatet.

Hursomhelst – hur lägger man upp en bra lördag?

Det beror helt på förutsättningarna förstås. Jag heter inte Peres och bor på Gazaremsan utan Adolphson och bor i Falun. Bara en sån sak. Ett sådant faktum är tämligen avgörande för hur ens lördag gestaltar sig. 

I egenskap av den senare fick jag sova hyfsat länge – ryska invasionsstyrkan (humoristisk benämning på 1. svågerns båt 2. barnaskaran. Här avses 2) krävde inte utfodring före kl 07.30.

Efter detta får ett grönt te tillsammans med en schysst grape fixa första delen av den egna frukosten. Jag hinner då igenom kulturdelen i tidningen.

Därefter avbrott för ny rundsmörjning av ryssarna (barnen alltså) för att återgå till tidning, ett stycke rågbröd, kokt ägg (4 min) och alltihop avslutas med en espresso (du, det heter inte expresso) 

Yeah. Jag är redo. Välkommen trista novemberhelvete!

Men vad är inte en lördag i familjens sköte? Dotter 2 är snuvig, så hon får vara hemma med sin mor. Jag och Dotter 1 ger oss tillsammans ut på stan och tippar varefter vi besöker Blids, leksaksaffären, blomsterbutiken och Hemköp.

Vi återvänder hem och Dotter 1 får sitt lördagsgodis. Och jag får mitt. Ett potatisflarn, okej då, två, och en Guinness. Den rökiga, lite beska smaken faller mig väl på läppen. Sen leker vi lite allihop.

Jag känner mig inspirerad efter ölen och dockteatern blir en publiksuccé. Nån av ryssarna blir arg förstås. Den Änglaljuva  lagar till middag, en mycket god fisksoppa, av vilken Dotter 2 slaskar i sig lika mycket som jag.

Sen vill Dotter 1 ha välling. Varpå jag läser en saga i soffan som den första dottern döpt till Acilio Guldlock (ett ståtligt namn på en soffa, IKEA!) om ett tumavtryck men blir avbruten av henne eftersom hon tycker att jag luktar vitlök. Jag säger att det tyder på god matkultur. Hon ignorerar kommentaren.

Sängdags.

När jag sedan sjunker ner i Acilio Guldlock för en stunds kontemplation framför TV:n går Körslaget på med våldsam kraft. Jag blir så chockad att jag inte ens kommer mig för att byta kanal.

Jag går och tar mig en Dry Martini i stället. Vilken lysande drink i all sin enkelhet. Min vän Gunnar hade alltid en klar i frysen, påstod han. Men den måste vara på Tanqueray.

I morgon är det fars dag.