I dag kallade jag Dotter 2 för Rose-Marie.
Ingen av mina döttrar går under namnet Rose-Marie. Jag har en kollega som heter Rose-Marie, men det är inge jag umgås särskilt mycket med. Så varför kallade jag ett av mina barn, helt utan anledning, för Rose-Marie?
Jag har faktiskt ingen aning.
Vad jag däremot omedelbart noterade var att all aktivitet i köket avstannade. Dotter 1 tittade frågande på mig och undrade pappa, varför kallar du (Dotter 2) för Rose-Marie?
Den Änglaljuva hakade givetvis genast på och la huvudet så där retsamt på sidan och med smalnande ögon ställde hon den retoriska frågan: Ja, Fredrik, VEM är Rose-Marie…?
Det finns tillfällen när sanningen är ett svagt vapen.
Att påstå det sanna och uppenbara: Jag vet inte, det bara kom för mig! är i sammanhanget dåligt.
Bättre att förlita på sin humoristiska sida och påstå att det är snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor om ni minns låten.
Men visst är det undermedvetena märkligt? Vem är den mystiska Rose-Marie?
Adolphson 
En Maria av den rödlätta varianten, månne?