Förflutenhetens landskap

Detta är titeln till en alldeles utmärkt bok av Peter Englund.

Om vi struntar i boken inser vi ändå att den poetiska titeln ger anledning till eftertanke. Vilka spår lämnar vi efter oss i livet? Vad finns kvar av oss när vi är borta?

Min åldrige far, exempelvis, har inte särskilt mycket till övers för landstinget Dalarna där han var verksam i hela sitt yrkesverksamma liv.

Under denna tid hjälpte han säkert många människor, blev berömd för att ha under en datakurs på 80-talet lyckas omformatera hårddisken, startade personaltidningen Mixturen samt FLIF (Falu Lasaretts Idrottsförening).

Mixturen klarade sig en bit in på 80-talet innan den lades ner. Där publicerade far tillsammans med en kompis (barnpsykologen Hans Hallkvist) romanen Kolmilan. Följetongen tog crka två år av tidningen i anspråk.

Tidningens redaktion bestod alltså, det förtjänas att sägas igen, av författarna själva.

FLIF finns fortfarande kvar. En grej de drev igenom var att om man visade upp sitt senaste lönebesked fick man komma in mycket billigt på badanläggningen i stan.

Det där spred sig sedermera till att omfatta även kommunanställda varför jag 30 år senare glatt en dag under föräldraledigheten styrde kosan mot stadens eminenta badanläggning, mer känt som Lugnet.

Jag erkänner: alla mina fördomar och förutfattade meningar om tanter i badkassor aktualiserades på ett ögonblick när jag fick veta att inträde inte kunde beviljas på grund av att lönebeskedet i fråga var från förra månaden och inte innevarande.

En kollega stod brevid och intygade att jag arbetade i kommunen. Det hjälpte föga.

Jag kan ha sagt något rivigt, för att inte säga lite småelakt, innan jag fick gå hem igen eftersom jag inte hade några kontanter. Till min tröst var det som att försöka förolämpa en pansarvagn.

Nu har man moderniserat både Lugnet och systemet. Pansarvagnen är också borta ur kassan.

Sådana där små händelser kommer ibland tillbaka och jagar mitt samvete. Jag frågar mig vad för sorts liv jag vill se tillbaka på när jag kommer till vägs ände. Man blir lätt lite nostalgisk så här på nyåret.

I år ska jag bli en bättre människa.

En reaktion till “Förflutenhetens landskap

Kommentarsfunktionen är stängd.