Tillsynsläraren

Vid ett par tillfällen har jag frågat skolledningen om jag kan få bli tillsynslärare. Det är väl den eviga kampen för respekt som spökar antar jag.

Eh, jaha, vad hade du tänkt göra som sån då frågade man mig.

Ja, jag drivs av en vilja att hjälpa till sa jag på det där tjänstvilliga ställaupp-sättet som är så typiskt för en riktigt begåvad kommunalanställd. Jag framhärdade: Men jag hade väl tänkt mig att jaga rökare, se till att man inte kastar för mycket mat i matsalen och att ingen spelar poker på lektionstid.

Okej, det där sista var något av en chansning för det pokerspelande 90-talet är sedan länge förbi. Vi får se sa den aktuelle studierektorn.

Tänk att ha Tillsynslärare inskrivet i tjänstebeskrivningen.

Smaka på ordet. Tillsynslärare.

Det ligger något mäktigt över det. Kanske är det bara vanlig hederlig titelsjuka detta handlar om. Jag försökte, inpirerad av flottans kapten Pettersson, i det militära erhålla titeln Fanjunkare. Jag var ju inte ens en riktig officer. Också av detta blev intet.

Men man får aldrig sluta försöka.

Vi får aldrig sluta försöka.

Det är bara min kollega Jenny som kallar mig för tillsynslärare.

Alltid något.