Knappt en smula

En välkänd historieanekdot som valfri 40-talist kan briljera med vid vilken 40-talisttilställning om helst är den om kung Adolf Fredriks sista måltid.

Den ska enligt legenden ha bestått av semlor, böckling, rysk kaviar, hummer, surkål och kokt kött med rovor – och champagne.

Märkligt det där med namnet. Att vi nästan heter samma sak, kungen och jag.

För nog har jag universums sämsta karaktär. Ser jag en brunn så nog slänger jag en näve pengar i den. I slutändan blir det nog fettet som tar mig, ändå. Han fick inte mycket gjort heller, kung Adolf Fredrik. Men han var ändå kung.

Jag tror att jag skulle bli en bra kung.Om det nu inte var så att jag i grund och botten är demokrat.

Man kan aldrig få tillbaka en förlorad kalori och mister du en så står det dig tusen åter, brukar jag säga till mina anorektiska elever.

Nej, det brukar jag naturligtvis inte göra. Och rent naturvetenskapligt kanske man kan få tillbaka en förlorad kalori. Men jag säger det ofta till mig själv.

Jag är hemma med kidsen i dag. Vad göra? Kanske gå till Faluns enda café värt namnet: Fokus. Och äta semla.

Min äldsta dotter kallar semla för smula. Och hon har så rätt. Det är ju knappt en smula man sätter i sig.