…är en typisk 80-talsrätt. Och i dag har jag färdats i tidsmaskinen.
I dag har vi nämligen upplevt Romme Alpin, Dotter 1, svärfar och jag. Det blev också några åk på egen hand. Jag har inte åkt skidor där sedan 80-talet.
Många klichéer passerade mitt sinne, i stil med gubben kan än, efter att jag utmanat G-krafterna på ett sällsamt snyggt vis i nedfarten. På toppen vilade jag den inte fullt så 80-talsmässiga lekamen och blev lite poetisk när jag tittade ut över kronan av Sveas landskap. Jag diktade lite:
Där ligger Borlänge utskitet på tunaslätten. Och där, Falun, utgjutet ur granit. Tack du svenska hopptorn! Med koppar tvingar vi tunhuken på knä.
Jag har skrivit den själv. Det är säkert. Men är det också inte lite 80-tal det här med borlängerivalitet? Jag är ju gift med en som är uppvuxen i den stan. Det är inget konstigt med det.
Vilket i förlängningen betyder att jag är en del av världsromantiken. Lite West side story eller Romeo och Julia, typ.
Jag är Romeo. Det är det jag alltid har vetat. Jag är alltså inte en 80-talsrelik.
Jag är alltså evig.
Adolphson 
Minns att stål är hårdare än koppar …
1590-tal…? Jag är lite som Karl IX alltså? Hård i nyporna, typ. Och att jämföras med Bergelin tar jag som en fin komplimang – tack! Jag åkte nog i Romme en gång 1989 och före det Bjurs och Nybro. Nybro har fö elljus vilket inte Romme har/hade.
Skidbacken i Romme invigdes 1988, är du säker på att det var där du var och inte i Nybrobacken?/Jerker
En sak till… när jag försöker tänka mig hurdan Jan Berglin är privat, tänker jag på dig. Grattis!(Du är alltså the Berglin of din generation. Inte någon gammal säckig femtiotalist.)
Eller kanske snarare en 90-talsrelik. 1590-talet, alltså…
Fantastiskt! Ett mästerverk i modern tid.