Kejsarens nya kläder

…men kan inte du köpa något åt mig i Barcelona då?

Det är en klassisk scen: Vårt hem, hon står i badrummet och gör morgon-toilette, jag läser tidningen. En intressant artikel om Jihad-Jane. Som jag alltså inte är gift med, trots allt.

Barnen ser, är jag tvungen att erkänna, på morgonbolibompa.

Det som hänt är att min fru bett mig köpa festklänning till den stora festen framöver. Det här är ett gyllene tillfälle så jag överger Jihad-Jane till förmån för min fru. Hon har nu min fulla uppmärksamhet.

Va kul! utbrister jag fullständigt ärligt. Litar du på mig, då?
Nej, replikerar hon, men jag litar på Barcelona.

Man kanske kan få tangorabatt tänker jag i ett infall av gubbhumor.
Men så är jag också 40 snart.