I dag när jag skulle njuta min lördags-pint föll det sig så illa att jag alldeles för nära inpå konsumerat en synnerligen stark halstablett.
Jag öppnade omedelbart upp en påse ostbågar och började hetsäta för att om möjligt tvätta bort så mycket smak som möjligt från halstabletten. För att inte förstöra pinten, alltså, som förövrigt var Jämtlands Bernsten, en rökig mörk lager.
Och så fann Den Änglaljuva mig i köket.
Jag frågar inte ens sa hon bara och gick. Hur förklarar man det fullkomligt logiska i mitt beteende?
Adolphson 
AK! Det där ska jag ta till min citatbank för hemmabruk!
Chilinötter Fredrik, chilinötter…
🙂 Du gjorde det enda rätta (förutsatt att det inte gick att senarelägga intagandet av dryck). Tandborstning hade inneburit ”mer av samma” problem, vatten är för svagt och tar inte över i munnen på samma sätt som ostbågar/chips, frukt efter halstablett är vidrigt. Alla dessa val hanterade du under några få sekunder dessutom under press (det smakar apa i munnen o man vill dricka sin öl). Hoppas att M när hon fick tid att tänka efter insåg vilken kompetens du besitter i krishantering!