I går kom jag och tänka på min åldrige far.
En speciell man, på många sätt. När man nu själv är pappa blir dessa tankegångar viktiga. Små ögonblick som präglat mig som människa.
Familjen Adolphsons frukostritual var intressant. Pappa och jag själv är de enda som egentligen har begåvats med ett gott morgonhumör (mina syskon håller inte med, förstås, men jag är ju äldst så jag bestämmer).
Ritualen handlade om att varje morgon försöka få det humöret att smitta av sig på resten av den morgontrötta och griniga familjen som satt runt frukost bordet.
Exempelvis fick man välja mellan filmlött, vanlig mlött eller gröt och om man då tog fil(mlött) så serverades den med en steppning för att få oss på gott humör.
Efter detta ett noga kokt äggogägg med rroooustad med maaarmeeelade till. Hade man ännu inte tinat upp i humöret kunde pappa försjunka in i P1 och låta oss vara tills tystnaden bryts med ett plötsligt åh han Chedward Nazee åh han Chedward Nazee.
Är man tio år så vet man inte vad detta betyder.
När jag en frukost skulle öppna microvågsugnen där jag tinat bröd blev jag brutalt nedbrottad av pappa som hävdade att om vågorna kom ut var det slut med oss.
Jag har väl tidigare nämnt episoden om när familjen var på besök hos Sten som satt med fotbad och bjöd på massa grogg och hur pappa till sist i smyg hällde ut groggarna i fotbadet.
Pappa sökte sällan direkt konfrontation.
Min syster har vittnat om pappas pedagogiska sida när han på en middag och tvingades svara på hennes fråga om vad ett glädjehus var för något (hon var tio år eller nåt) och han nervöst gnuggar sig och svarar hmm.. ja, ett ställe där tanter umgås med farbröder…
Varpå han snabbt vänder sig till salig mor och effektivt byter samtalsämne genom att för tionde gången säga ja det var sagolikt gott det här.
Pappa har ett strikt turordningssystem i sin garderob. Inget kommer före något annat. Den Denniska samlingen är en sopsäck med t-shirts som han fick av lillebrors rumskamrat på polishögskolan.
Frågan är vad arv och miljö betyder. Vilken förebild är jag själv?
Adolphson 
Ha – du kan ju kolla diskussionen om lagliga bordeller lite tidigare i bloggen!
Hahahaha, ja fast mitt morgonhumör har åtminstone tinat upp med åren.. Eller så lever jag med någon som själv måste tinas upp och två surisar tar ju ut varandra.Det är iallfall enligt mig en bidragande orsak till den oerhörda känslan för detaljer som finns hos oss. Antagligen har vi pappa att tacka för förmågan att kunna se, förtydliga och förgylla de vardagliga ögonblicken.. I mitt tycke en viktig förebild.. Och tänk, jag har fortfarande en väldigt oskyldig bild av glädjehus..
Ja, men han är en mästare i att bortförklara i det för alla oss andra är uppenbart!
Underbar beskrivning. Håller även med dig till fullo angående åtminstånde din brors morgonhumör…/Don Corleone