Äppel, päppel

Han heter ju egentligen Päron.

Åtminstone gjorde han det när jag för första gången hörde talas om honom på 80-talet via mina andra Borlänge-polare. Han dök sedemera upp någon gång i Uppsala och vi hälsade de få gånger vi sågs.

Sedan gick det några år tills jag fick höra att Per Paulsrud skulle anställas på skolan. Päron, sa jag halvhögt mest till Den Änglaljuva som varit klasskompis med honom tidigare.

Nej, Per Paulsrud blev jag rättad av den ansvarige rektorn. Och han är disputerad, la han till med viss skärpa. Här dög tydligen inga gamla smeknamn, inte. Disputerad, minsann, i svampar, se länk.

Man kan möjligen ha fördomar mot doktorer som blir pedagoger. Men han tycks mig något av ett geni, denne till det yttre enkle och ödmjuke person. Och eleverna älskar honom. Han har tom fått en egen facebookgrupp! Bara en sån sak.

Låt mig ta ett exempel på Pärons storhet.

Under öppet hus, som ska locka 9:orna att välja Haraldsbogymnasiet, hade Päron arrangerat en yta i vars ena ände det fanns tre dörrar. Ovanför dörrarna satt en liten skylt med konkurerande skolors namn över två. Över den tredje stod det Haraldsbogymnasiet.

Bakom dörrarna har jag för mig att det fanns nån sorts godsak.

Innan 9:orna kom in hade Päron hällt ättika invid ingången till våra konkurrenter. Sedan hällde han ut en burk gråsuggor, eller vad det var, som alla sprang mot dörrarna. På grund av ättikan (men det visste ju inte 9:orna) valde de alla dörren till Haraldsbo. Päron deklarerade: Gör som gråsuggorna – välj Haraldsbo!

Det är även intressant att samtala med honom eftersom man ofta får en konkret och skarp analys av det man diskuterar. Jag tror också jag respekterar honom så mycket för jag kan uppfatta hans kärlek till ämnet och ungdomarna. Jag skulle på stående fot vilja utnämna Päron till skolans skickligaste pedagog.

Vad den där gnällspiken i aftonbladet än säger (se länk).

http://info.uu.se/press.nsf/pm/cyanobakteriers.roll.idFB.html

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/anderswestgardh/article7260633.ab