Kårebockssafari

Full av glädje och entusiasm kommer de hem, farfar och barnbarnen. Sedan en tid tillbaka har de ett nytt nöje. De går på Kårebockssafari tillsammans.

Det innebär att de nosar upp alla olika Kårebockar i stan, diskuterar deras utformning, färgsättning och egenskaper. Här har han nog hittat en aktivitet tämligen unik för Falun, farfar.

Man kanske borde marknadsföra det hela?

Först tog jag det som ett av hans vanliga excentriska utspel, ett av den typ jag är van med och har beskrivit tidigare. Men sedan vaknade pedagogen i mig. Han lyckas ju i detta stimulera konstintresse, hembygdstoner, motion och historia i ett enda slag.

Var det planerat?

Han måste haft tur, tänker jag i ett anfall av den missunnsamma irritation man ibland kan känna när någon närstående lyckas med något som egentligen är ens eget revir. Sedan skärper jag mig och gläds över hans tålamod och att han vill engagera sig i sina barnbarn.

Det finns det ju många far- och morföräldrar som inte vill.