Plötsligt kom jag att tänka på mina gamla V-dalakompisar Anders Granström och Ylva Ternström.
På Anders svensexa hade vi festen, efter sedvanliga övningar, på en ö i Mälaren. Där brukade Sören och José hålla till, men just då fick alltså vi ha fest där.
En gammal falu-polare till Anders sa i princip inget på 12 timmar. Men efter rejält mycket att dricka ställde han en enda kärnfull fråga till brudgummen in spe: Du, Anders, när ni gifter er, ska ni heta Växelström i efternamn då?
Under lång tid höll jag detta för norm: Säg inget förrän du har något vettigt att säga.
Haha, när, jag tror det blev tyst ett tag och sen började alla asgarva…
Kommer du ihåg om jag svarade något vettigt?
Det var ironi. Men egentligen ganska missvisande eftersom jag aldrig säger något ovettigt.
Han har på senare tid släppt på denna norm, kan man gissa…