Petrus är kanske mest känd för den breda allmänheten som författaren till ett gäng ilskna brev ställda till de första kristna församlingarna. Innehållet är en detaljstyrning av hur man som kristen egentligen ska bete sig i stort som smått.
Ett av de mest kända och ödesdigra påbuden lyder ungefär: kvinnan tiger i församlingen.
Man kan ju gissa att Petrus avsåg gudstjänsten men i översättningar går som bekant nyanser förlorade – en församling är i vårt språk helt enkelt vad det låter som. En samling människor var som helst.
Kvinnan skulle tiga överallt, blev konsekvensen.
Jag gillar inte Petrus något vidare. Han är skyldig till ett avstånd mellan Jesus ursprungliga budskap och hur kyrkan till sist blev formad.
I den antika världen föraktades kvinnor och hade i princip inga rättigheter alls. Det är till denna kontext Petrus formar den nya rörelsen. Jesus umgicks, om vi får tro Bibeln, med prostituerade och utstötta och visade genom sitt exempel hur man borde leva.
Han predikar kärleksbudskapet gentemot alla medan Petrus i första Korinthierbrevet säger:
Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger men andra män, inga tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike.
En massa människor som Jesus umgås med och lovat inträde i himlen säger alltså Petrus nej till.
Betänker man mur mycket antikens kulturarv präglat vårt samhälle i dag är det frestande att påstå att Petrus budskap påverkat synen på såväl homosexuella som kvinnor ända in i vår tid. I synnerhet i katolska länder, där auktoriteters tolkning av Petrus omöjliggjort andra tolkningar, har kvinnor det sämre.
Den parallellen går även att anföra på vissa muslimska grupper. Det är mot Petrus skugga många fortfarande kämpar, således, inte minst liberaler.
Sedan kan man i och för sig argumentera för att all religion är kvinnofientlig men det tycker jag är att göra det lätt för sig. Men mot auktoriteter, med enkla förklaringsmodeller för att nå lycka/frälsning/målet, bör man förhålla sig skeptisk.
Här finner jag en förklaring till varför jag är socialliberal. Jag gillar inte när någon, exempelvis staten, lägger sig i detaljer hos enstaka individer. Det är därför jag reagerar så starkt på såväl vänster- som som högerextremister. I deras värld, som på många sätt känns antik, vill jag inte leva.
Adolphson 
Det går ju att kommentera, vilket tacksamt mottages =)
det borde finnas en ”gillar-knapp” som på FB./Malin