Hem och skola

Fram till slutet av 1960-talet delade i stort sett alla akademiker likvärdig lön. Fortfarande åtnjöt en lärare under denna tid respekt i samhället. Sedan har det gått utför. Under 1970- och 80-talen halkade lönerna efter och arbetsvillkoren försämrades. Yrket miste status.

När Göran Persson under 1990-talet drev igenom kommunaliseringen av skolan var det få som kunde ana vilket resultat det skulle få. På detta sätt legitimerades en okontrollerad avreglering av skolan i kommuner som ville slippa betala för den.

I dåliga tider var det fritt fram för vildsinta besparingar eftersom skolan kostar. Flera år av besparingar på skolan ser vi resultatet av i Falun just nu, men inte bara här förstås. Idag är det tveksamt om alla elever i Sverige får den likvärdiga utbildning de enligt grundlagen har rätt till.

I dag ökar Individuella programmet, Sverige halkar efter i internationella jämförelser och lärarkåren blir allt mer desillusionerad.

Lärare förväntas vara lojala kommunala tjänstemän i samma bemärkelse som alla andra kommunala tjänstemän. Det finns en problematik i detta eftersom en lärares utbildning ofta är relaterad till pedagogik och ämneskunskaper.

Man kan oftast ganska lite om lagar, regler och budget. Samtidigt får lärare idag i allt större utsträckning ta över uppgifter från andra områden i skolan.

Den typ av lärare som samhället idag efterfrågar finns helt enkelt inte. Det finns ingen som orkar i längden. För kollegiet blir det allt svårare att se möjligheterna i något man inte förstår eller ser helheten i.

Jag tror få områden i samhället skulle tillåtas bli ett experimentområde på kommunal basis som skett i skolan på många håll.

Men en lågkonjunktur innebär sämre tider. Om man nu inte vill ta bort skolan helt, hur ska man göra?

För mig är det en icke-fråga vilket politiskt alternativ som ska pekas ut som ansvarigt. Frågan är istället hur vi går framåt. Medan partierna debatterar i Stockholm kan vi faktiskt göra Falun till en attraktiv skolkommun.

Kommunala, statliga och privata friskolor tror jag är en väg framåt. Att få vara delaktig i att bygga upp en anpassad skolform där de yttre ramarna är givna. En sådan skola kan leverera goda resultat för både elever och ekonomiskt överskott. Det kan vara en intressant väg framåt för såväl kommuner och skola i allmänhet och dess yrkeskår i synnerhet.

Att organisera skolan på det viset att lärare undervisar, skolhälsovården tar hand om elevvården, rektorer och administrativ personal det administrativa, specialpedagogerna sköter elever med särskilda behov är en dröm för mig.

Arbetade jag själv på en sådan arbetsplats skulle jag gärna undervisa mer. Det är det jag gör bäst, nämligen.