Greve Helmuth von Moltke var en framgångsrik militär, om man nu kan tala om något sådant, verksam under 1800-talet i Tyskland. Mer korrekt är påståendet att han levde i Preussen, eftersom Tyskland inte fanns före 1871. Greve Moltke sägs ha skrattat två gånger i sitt liv. Det ena tillfället var när hans svärmor dog och det andra när han fick syn på Vaxholms fästning.
Jag vet inte.
Jag kan inte sägas att jag imponeras av den typen av beteende, men det vore ändå roligt att få träffa greven. Kanske kunde vi äta middag tillsammans.
Om det nu inte vore för det oemotsägliga faktum att mannen är avliden. Men jag blir ändå nyfiken på omständigheterna som formar en så gravallvarlig, eller som det verkar, hård, man.
Det finns så mycket man borde göra.
Tidens oerhörda knapphet räcker emellertid inte till några socialantropologiska Moltke-studier. Även om jag ägde en tidmaskin skulle det inte ändra prioriteringarna till Moltkes fördel.
Istället åker jag till Rom i morgon. Jag ska släpa runt Den Änglaljuva bland marmorblock och kyrkor.
En tidsmaskin i det sammanhanget skulle fått mig att skratta. Som det nu är, skrattar jag ändå.
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.