Du är kungen!

Det har kommenterats en del om den nya boken om kungen.

De flesta tycks anse att det är skräp och sensationslystnad som ligger bakom bokens utgivning. Ändå säljer den som smör.

Internationellt sett är det inget konstigt om kungen betett sig så som boken påstår. Jämför med Berlusconi exempelvis. Eller Bill Clinton. Det är grabbar med verklig makt, om det nu spelar någon roll för beteendet.

Dick Harrysson granskar boken historiskt i dagens SvD på ett rätt roligt sätt. Vetenskapligt håller den naturligtvis inte.

Men vi konsumerar ju sån här smörja. Realitysåpor och braskande rubriker får oss att vilja se mer, vi vill röra oss på gränsen till det osmakliga. Varför skulle statschefen i en nationbestående av sådana människor vara annorlunda?

Och varför ska han undantas granskning? För Sverige i tiden.

—

Själv har jag i mina drömmar på senare tid drabbats av en kändisnoja av annat slag. Nu senast drömde jag att Victoria och Daniel fått nog av kändislivet i Stockholm och ville börja ett medelsvensson-liv i Falun.

Och de ville ha mig som ciceron därvidlag. Jag lovade att varligt lotsa dem in i det lugna residens-stadslivet mot två villkor:

1. Jag blir utnämnd till serafimerriddare.
2. Inget gymsnack.

Hur sjukt är inte det?
Men jag tänker inte läsa boken.