När jag och Darke bodde på Djäknegatan i Uppsala förde vi en del vardagliga strider. Eller rätt många, egentligen. Vem lagade den godaste köttfärssåsen, frågan huruvida Pelles pizza äcklig eller god och andra vardagliga små meningslösheter.
En strid som jag alltid förlorade gällde flärpen på mjölkpaketet.
Vi pratar om Arlas variant av mjölkförpackning. Av oklar anledning insisterade jag på att flärpen måste sitta kvar efter att man öppnat förpackningen. Möjligen trodde jag att bäst före-datumet förlängdes om den satt kvar.
Darke rev alltid av den och det gick ju inte att kontra mot det. Han menade att man spiller lättare om flärpen sitter kvar. Vilken idiot.
Han utvecklade det där till en konst, minns jag. När jag var som mest sårbar, över frukosttidningen, kunde han svepa in i köket i sin röda morgonrock och med en snabb gest riva av flärpen för att utan ett ord lämna rummet och återgå till sängläge.
Kvar satt jag och blinkade med cornflakesflingan hängande i mungipan.
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.