91:an

Jag har deltagit i liberala kvinnors (LK) landsmöte. Det var 90 kvinnor och jag. På Norrlands nation i Uppsala.

Detta är en miljö jag normalt sett känner mig ganska hemtam i även om det var mindre trängsel på herrarnas än när jag annars är där.

Mycket intressant och utbildande vill jag sammanfatta det hela som. Jag har blivit mer övertygad om att en bra väg för att påverka samhället socialliberalt går via jämställdhetsfrågan.

Jag vill inte påstå att jag vare sig uppfattades eller själv kände att jag representerade samhällets alla män. Jag representerade mig själv och respekterades som liberal kvinna.

Det torde vara en god idé för manliga politiker att åtminstone någon gång uppleva ett årsmöte för LK, eller motsvarade för aktuellt parti. Som blivande representant i socialnämnden i Falun ser jag det som viktigt med ett tydligt genusperspektiv.

Jag träffade en gammal studiekamrat på vägen hem efter den trevliga middagen och berättade för honom vad jag gjorde i Uppsala. Han blev nyfiken på vad vi egentligen gjorde i LK.

Eftersom det slunkit ner något glas rödvin eller två under kvällen uppfattade jag frågan som korkad och kunde inte låta bli att retas lite. Det är ungefär som när du bastar med grabbarna menade jag. Man dunkar varandras ryggar och dricker öl. Fast vin.

Döm om min förvåning när jag i vännens avsmalnande ögon och klentrogna min förstod att han för ett ögonblick faktiskt trodde att en organisation som arbetar med kvinnors jämställdhet bastar när de träffas.

Vad diskuterade ni då? ville han veta efter en stund. Vet inte, jag var ensam i min bastu svarade jag.

Äntligen förstod han att jag skämtade.