Jurassic Park

I Falun kallar man ett av de sämre etablissemangen för Ta till vara verkstan eller Jurassic Park.

Det är kanske klassiskt. Men på ett lite djupare plan kan man i sammanhanget lyfta fram ett citat från filmen: Life will find a way.

Den fulla innebörden av detta citat är kanske aldrig så tydligt som under den sista tryckaren på ett skabbigt hak i landsorten.

—

Murar. Alltid har vi byggt dem.

Ett av det mest kända exemplen torde vara kinesiska muren byggd på 200-talet f.Kr. av kejsar Qin Shi Huangdi. (Evert Taubes berömda dikt, tolkad av Bodil Malmsten och Eva Dahlgren, är värd att lyssna på.)

Ett annat antikt exempel är Hadrianus mur från år 122, som sträcker sig tvärs över norra England och markerade gränsen för det romerska riket där.

Mindre känt är kanske att romaren Antonius byggde ytterligare en mur längre norrut, i Skottland 20 år senare. Ja, kanske inte han personligen, men ändå.

Mer moderna exempel är Berlinmuren, vilken delade en stad, ett land, en värld, i två delar. Den utgjorde den fysiska och mentala gränsen mellan två ideologier under kalla kriget.

Vill man besöka murar i dag kan man exempelvis besöka staden Nasaret. Där skiljer en mur israeler och palestinier åt. Säkert finns det fler exempel.

Qin Shi Huangdi, och hans efterföljare, byggde sin mur för att skydda sig från invaderande folkslag. De forna diktaturerna i östra Europa byggde murar för att hålla den egna befolkningen på plats. Romarna byggde också för att skryta.

Idag bygger vi andra sorts murar i vårt samhälle: digitala eller fysiska. Sedan hittar vi på olika sätt att övervaka dessa konstruktioner medan andra grupper, individer eller företeelser i samhället hittar på sinnrika sätt att kringgå muren eller hindret såväl som dess övervakning.

Kanske är det detta som, på ett lite bakvänt vis, är det som vi menar när vi talar om utveckling, evolution eller rent av revolutionerande händelser.

Kineserna har en hel hoper folk som övervakar såväl medborgare som internet, israelernas militär bevakar muren i Nasaret och den rika västvärlden har strikta regler för handel med omvärlden.

Vad åstadkommer vi genom ett sådant här, som det tycks, grundläggande drag i den mänskliga naturen? Vi som har, måste skydda oss? Vi som kan, ska?

Hur det än är, ont som gott, bra eller dåligt, verkar det inte fungera i längden att bo i en ballong. Murbyggandet funkar dåligt i det långa loppet.

Vilka ska få komma in? Vad händer när ballongen spricker – efter att jag hämtat mig från överraskningen blåser jag upp en ny i en annan form och lite mindre hårt?

Det kanske ändå är som de säger i Jurasic Park: Life will find a way.