Stick från stan

Det har väl varit en fridfull jul.

Färre dog i jultrafiken än vanligt. Man har räknat ut att varje vuxen svensk i medeltal går upp 2 kg över julhelgen. Det innebär i runda (!) slängar att vi som nation går upp 10 000 kg på tre dagar.

Jag tog på julaftonen med mig Dotter 2 till barngudstjänst i Söderbärke kyrka. När prästen skulle förklara för barnen att Maria var havande gjorde han det genom tillägget det vill säga, hon hade en unge i kroppen.

Jag noterade att en och annan mamma bytte ögonkast med varandra. Själv kom jag, i egenskap av ende närvarande pappa, att tänka på Darkes, Bergmans och Wallbergs gamla band Stick från stan. På sin tid ett band med obekväma texter och uttryck.

Sen vandrade mina tankar vidare: tänk om man vore ett hjortron ändå.

Då vore man ensam och röd utan att vara vare sig sosse eller generad på grund av pinsamheter.

Och så skulle det vara tills någon gjorde sig omaket att traska ut på fjället och böja sig ner för att plocka upp mig för att sedermera göra äcklig sylt av mitt lik.

Säg den lycka som varar för evigt.