Den okände elefanten

Det sitter i väggarna är ett välbekant uttryck.

Att socialiseras in en miljö, viljan att accepteras. Uppfattningen att det råder en viss kultur på en viss instutition. Om samma människor är verksamma tillräckligt länge på samma plats blir ett visst klimat rådande där.

Ett exempel på det är när nyutexaminerade lärare på ett ögonblick blir lika stock-konservativa som resten av kollegiet trots att de kommer med de senaste rönen inom pedagogisk forskning.

Man har studerat det där. Vilka individer som är kulturbärande och ledande i en viss grupp. Ibland måste man bryta dåliga klimat, antingen genom att förflytta sig själv eller på de element som påverkar en grupp negativt.

Ska man exempelvis flytta på offret eller mobbaren? Det fins inget givet svar på det, det beror på omständigheterna. Men att gå emot strömmen, om strömmen är dålig, kan man göra på olika sätt och ändå behålla sin integritet.

Jag försöker hålla mig oåtkomlig för sånt som sitter i väggarna. Det gör ibland att jag framstår som en elefant i en porslinsaffär. Det har redan blivit några sådana incidenter i socialnämnden. (Därmed inte sagt att det är en dålig atmosfär där, tvärt om!)

Jag tyckte exempelvis att det var jätteroligt när en miljöpartist i ett sammanhang ansåg att vederbörande var alldeles grön. Jag började skratta varpå en förvånad tystnad uppstod på sammanträdet.

Ett annat exempel var när vi diskuterade samåkning till en utbildning och det slumpade sig så att en bil skulle bestå enbart av moderater. Åh, vad vi ska snacka skit, utbrast en av dem glatt. Ja, moderater gör ju gärna det skämtade jag. Tystnad, igen.

Men det ska nog gå bra det här. Att tala har sällan varit ett problem för mig. Men det slog mig att de andra där i nämnden inte känner mig särskilt väl. För dem är jag Folkpartisten.

Den ende från det partiet just där. Det betyder att allt jag säger och gör filtreras genom den uppfattningen. De vet även att jag är lärare, men inte var eller i vilka ämnen. En vet att jag sjunger, för det gör han med.

Undrar förresten hur det påverkar vår syn på olika politiska sakfrågor. Eller vår förmåga att sjunga tillsammans.