Spola Kröken?

När jag ung (nåja, yngre) var det många idrottsmän och artister som engagerades för parollen Spola kröken.

Man ville få ner alkoholförtäringen hos framförallt unga. Trazan”Åberg”Apanson drack mjölk i reklamfilm. Sedan dess har vi avreglerat det mesta i den vägen.

Som det verkar kommer näringslivets och turistlocktoner ibland att stå emot en social skyddslag när det gäller alkoholtillstånd.

Faluns krögare gillar inte när det smälls upp ett så kallat öltält under svenska skidspelen. För då får de otillbörlig konkurrens, tycker de. Samtidigt är väl det en del av charmen, att få dricka öl på tyskt sätt under en skidfest?

Under Falukalaset, det så kallade, vågar man sig som medelålders stadgad familjefar inte ut på stan. Man ser 13-åringar ragla omkring stupfulla. Misshandel och våldtäkter ökar dramatiskt. Hur ska man se på ansvarsfull utskänkning då?

Den som faktiskt står där i baren och serverar har förvisso ett personligt ansvar, liksom etablissemanget som helhet, liksom myndigheter. Eller är det upp till var och en och själv ta ett ansvar?

Numera är det en självklarhet att servera mat och alkohol på varje större idrottsarena. Det hänger ihop med att idrotten kommersialiseras. Intäkterna går delvis till att hålla en arena och ett lag på elitnivå. Det kostar massor.

Hockeylagen Frölunda och Färjestad drar in miljoner på dessa verksamheter. Läkerol Arena (Brynäs) har blivit av med tillståndet. Det ses som en katastrof. Vill ni inte ha ett lag i högsta serien, undrar fansen indignerat.

Själv tänker jag nostalgiskt tillbaka på när Gunder Hägg (var det väl) blev avstängd för brott mot amatörlagarna då han tagit emot en rock, eller jacka, av en sponsor.

Det klart man ska kunna leva på sin sport om man är tillräckligt bra. Men börjar det inte gå lite långt? Beckham fick motsvarande en miljard kronor för att inte spela så mycket fotboll i USA (han var skadad).

Behöver en idrottsklubb vara en gigantisk koncern? Är det bara de breda, TV-vänliga sporterna och filmerna som ska få komma fram? Är jag naiv när jag lite gråtmilt undrar var idealismen tog vägen eller vem sponsrar folkmusikern eller lerduveskytten?

Och är jag naiv om jag tycker att idrott och alkohol inte behöver vara ett gift par eller om idrott och kultur alltid behöver likställas med företagsvärlden?