Arbete gör oss…fria?

I dag går mina tankar till alla dem som arbetar på föraktade arbetsplatser.

Jag avser då inte yrken med lägre status än andra, som till exempel lärare. (Sorry, jag kunde inte låta bli). Nej, jag tänker mer på dem som arbetar som handläggare på Försäkringskassan eller på CSN, exempelvis.

Dessa som så gott som dagligen möter arga människor och dessutom får skäll i media och av politiker.

Och hur tänker hon som arbetar på lunchserveringen i Auschwitz? En dagens, tack. Varsågod, liksom. Är det ett vanligt arbete för henne, eller reflekterar hon alls över sin arbetsplats när hon går till jobbet varje dag?

Och hur ser personalens trivselprogram ut, där på Auschwitz? Går man på Polens motsvarighet till Cirkus Cirkör, eller vad gör de?

I Falun är det många som tycker att Kommunfastigheter är en märklig företeelse. Det är avdelningen som har ett avgörande inflytande på all kommunal verksamhet. Var skolor ska ligga eller utformas är i mycket större utsträckning en uppgift för dem än för skolförvaltningen.

Jag förstår inte.

De säger själva att de har ett gigantiskt arbetsflöde, i form av en area motsvarande 45 fotbollsplaner, att förvalta. Färre barn på dagis utgör en betydande påverkan på oss, är ett talande citat från avdelningens chef. (Är det korrekt svenska, förresten?)

Det är jobbigt när strukturen övermannar människan. När systemet bestämmer istället för individer. Det finns ingen ansvarig bara en organisation, lite som Primus Svensson i Babels hus. Eller romanen 1984.

Det är viktigt att man ibland funderar över sin egen roll och betydelse inom rollen för sitt yrke. Ett problem kommuner och landsting verkar ha på struktruell nivå är vilken bild man har av sitt uppdrag. Man bör ha en bra bild av det område man är satt att förvalta när man ger service.

Personligen ligger jag i min yrkesroll lite mer åt att köra på för det är lättare att få förlåtelse efteråt än tillstånd innan när man vill göra lite ovanliga saker. Och det är ju trist att få nej. Det är kanske inte tillrådligt i alla lägen i arbetet, men som livsfilosofi fungerar det förhållningssättet utmärkt.

Eller som Stena Line meddelar via sin kunstjänst när man inte kommer fram:
Vår målsättning är att återkomma till dig.

Tack för det, mer än så begär jag inte.