Fiskpinneträsket

Vad ska vi ha till middag i dag?

Frågan har sedan jag blev förälder fått en annan innebörd. Jag är numera fast i blodpudding/köttbullar/fiskpinne-träsket. Halvfabrikatens förlovade land. Det är det enda som duger.

Och mina handrullade köttbullar som är så ljuvliga.

Förfärad hör jag mig citera min egen uppväxt: Här i huset äter vi all mat. (Utom lever).

Jag drömmer mig bort från recepten jag inte längre får förverkliga till Gustaf III:s pappa Adolf Fredriks sista måltid. Hovet lät efter dödsfallet meddela att Hans Maj:ts dödsfall har skett av indigestion av hetvägg, surkål, kött med rofvor, hummer, kaviar och champagnevin.

Men inte ost, verkar det som. Åt man inte ost på 1700-talet? Själv låter jag emellertid en bit Gruyère för 75 kr förgylla helgen.

På Statoil kan man göra mycket, dock inte få bilen servad. Däremot kan man köpa korv i parti och minut. I går hörde jag biträdet fråga den korvsugne kunden om han ville ha barbecuekorven, den tjocka korven eller den med mest kött i.

Man hycklar inte längre, det är inte mycket kött i korv. Utan att ha blivit tillfrågad meddelade jag när det blev min tur att jag ville ha den mjölken med mest mjölk i. Det förhandledde ingen vidare kommentar.

Påsk, valborg och midsommar. Tre klassiska sillhelger. Eftersom jag varit allergisk mot fisk under min uppväxt fick jag som barn skapa mig mina egna traditioner. Därför tycker jag att köttbullar, gräddfil och gräslök är jättegott. Till påsk och julbord måste man ha spenat.

Kanske är det detta mina flickor gör, skapar sina egna traditioner.
Och vem är jag att fördöma dem för det?

Jesus lever – 29,50 kilot.