Överklaga betyg

Frågan om att kunna överklaga betyg eller inte, börjar ta fart.

Nej-sidan, med Lärarnas Riksförbund och Björklund i spetsen, vill inte byråkratisera skolan. Ja- sidan, bestående av LUF, Centern och KD, tycker att det är en principiell rättighet vid myndighetsutövning.

Vad oppositionen tycker framgår inte, kanske iakttar man och gläds över en efterlängtad oenighet inom Alliansen.

Personligen tycker jag nog som ja-sägarna. Det är bara ett litet, litet krux. En liten, liten omständighet som förbises.

För visst är det är märkligt att man enbart diskuterar OM och inte HUR. Det finns nämligen inte tillstymmelse till möjlighet att skolan med nuvarande (o)befintliga resurser skulle mäkta med att administrera en sådan enorm sak. Och eftersom skolan är knuten till kommunens ekonomi så…ja, där har ni kruxet.

Det klart att varenda elev med självbevarelsedrift skulle överklaga sitt betyg. Helst om det inte regleras hur det går till – det blir som att spela på Lotto, fast gratis.

Om man lägger på lärarna denna gigantiska uppgift utan en seriös konsekvensanalys får man troligen en ordentlig betygsinflation som följd. Lika bra att sätta högsta betyg på en gång så slipper man en överklagan.

Det handlar om självbevarelsedrift, helt enkelt.

Någon föreslog på allvar att rektor skulle besluta vid överklagan. Det var nog det dummaste jag hört. Men det är som eljest, många som tycker till om skolan har inte en ringaste aning om hur den fungerar egentligen.

Att som enda merit själv ha gått i skolan räcker inte för att vara berättigad att uttala sig offentligt i diverse sakfrågor. Det gynnar inte debatten.

En arbetsgrupp får väl ta fram ett förslag sedan tillförs de resurser som krävs och vips så har vi gjort maj lite jävligare för oss som arbetar i skolan men möjligen betygssättningen lite säkrare för eleverna. Och det är väl huvudsaken? Varför börjar man inte i ett HUR?

—————

Men tänk om vi avskaffade betygen istället. Låt oss låtsas, om så bara för en stund. Tänk om vi kunde arbeta med omdömen, elevens målsättningar och ambitioner kopplat till utvecklingssamtal.

Tänk om handledning kunde sättas i fokus som arbetsform. Den gigantiska arbetsbörda, från elevers prestationer via lärares bedömning till den administrativa personalens iordningställande, som betygen innebär kunde överflyttas till test och skrivningar vid intag till universitet och högskola.

Varför måste rättssäkerhet och omdömen hänga ihop med betyg? Hur 1900-tal känns inte det? Varför kan inte bedömningar ske på andra sätt?