Dominique och Julian, med flera

Jag delade brännpunkt, SvD, på fejan i lördags. Genast fick jag reaktioner från kompisar.

En genusforskare, Lars Jalmert, menar att Strauss-Kahns agerande är långt ifrån unikt bland inflytelserika män.

Kanske är kvinnor likadana. Men det vet vi inte för det är inte så många kvinnor som har dessa maktpositioner.

Eller så florerar konspirationsteorierna, Stauss-Kahn är utsatt för en komplott från sina fiender som vill få bort honom. Samma rykten omger Julian Assange och hans eventuella sexuella övergrepp här i Sverige.

Stauss-Kahn må ha varit en utmärkt chef för internationella valutafonden, Belusconi en duglig (?) president, Tiger Woods en gudabenådad golfspelare, Roman Polanski en makalös filmskapare, Julian Assange en briljant på informationsteknologi och Bill Clinton en, med amerikanska mått mätt, bra president.

Det har inget att göra med om man begår brott, eller beter sig moraliskt tveksamt i andra sammanhang. Varför måste storhet på ett område omöjliggöra det motsatta på andra? Är Sverige en bananrepublik för att vi kräver medgivande till samlag från båda parter?

Problemet med att bemöta diverse konspirationsteorier är att det är omöjligt att föra ett kritiskt samtal kring ämnet ifråga. Det är ungefär som att tala med en fanatiskt troende. Är du inte med så är du emot, då är du en del av komplotten eller har gått på bluffen. Man kommer liksom inte vidare, då argumentation som har motsatta åsikter helt enkelt inte gills.

Misstänks man för ett brott ska det utredas. Är man orolig för att man inte kan få en säker rättegång kanske man kan fundera över hur offren, oftast den våldtagna kvinnan, i de flesta fall känner sig.

Kommer rätten lyssna på mig? Jo, jag hade ju faktiskt tagit ett par glas vin…

Hur stor chans har en städerska mot en av världens mäktigaste män? Eller en praktikant mot USA:s president? Eller en kvinna som redan haft samlag med Julian Assange men som nästa gång insisterar på att han använder kondom, varvid han vägrar?

Genast har dessa superkändisar sina beskyddare, allt från kändisar som Michael Moore i Assanges fall till vänner och bekanta till mig som tycker att jag inte borde sprida sådan dynga som den från Lars Jalmert.

Ingen ska dömas oskyldig, så klart. Men principen kan inte bara att utgå från att en stjärna per definition är oskyldig, det köper jag inte. Och för mig är genusperspektivet tydligt: det är män som begår övergrepp och kvinnor som är offer.

(Den som tror, eller vet, att det inte går att få en rättvis rättegång någonstans i världen kanske borde fundera över dödsstraffets vara eller icke vara).

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/maktman-jagar-standig-bekraftelse_6184123.svd