Matjord i fickan

I denna vårens och skolavslutningarnas gyllene tid kan man ibland se en och annan, förmodat lustig, t-shirt.

I morse såg jag en som var försedd med en bild föreställande frälsaren på korset. Under denna klassiska bild stod texten: Så kan det gå, snickarjävel.

Omdöme, som en del muslimer sa till Jyllands Posten och Lars Vilks.

Sedan tog pedagogen i mig över. Jag tänker att det kanske inte alltid går så väl även om man är född till storhet. Det slutar inte per automatik lyckligt bara för att man som Jesus hade en känd pappa.

Går vi ner en oktav i kändisstatus kan vi säga samma sak om kungen. Rikedom och predestination är inte värt så mycket om man inte har en teoretisk grund som funkar. En bra utbildning leder naturligtvis inte heller automatiskt till framgång.

Dock tror jag det är bättre att börja i andra änden. Att utvecklas, finna sig själv och sin fulla potential och sedan göra något stort. Eller något litet, om man så önskar. Där är det min yrkesuppgift att hjälpa till lite.

Jag tycker nästan lite synd om kungen. Han verkar så sorgset aningslös, nästan lite gullig. Han kommer från en annan värld och har inte vanan. Men nog skulle man vilja ha en lite mer slipad monark som ibland vann en eller annan rond mot pressen.

Man kan få ett hyggligt eftermäle oavsett hur man verkar i jordelivet. Se bara på Jesus.

Det är kanske statschefslärare jag borde bli? Det ligger väl i linje med vad lärarnas fackförbund i dag uttrycker: att lärare måste kunna göra karriär.

Jesus var ju också lärare. Fast utan lärarleg, då han var obehörig.

Hursomhelst, börjar det bli dags att vända någon form av blad.