Abort

Sverige sägs vara ett av världens säkraste länder att föda barn i.

De flesta här tar fri abort för något självklart. Men så ser det verkligen inte ut överallt i världen. Ibland blossar debatten upp även här hemma.

Nu senast var det Birro som tyckte det var ovärdigt att aborterade foster fick ligga och självdö efter utfört ingrepp. Huruvida det var ett argument mot abort som företeelse vet jag inte.

Detta kan han hursomhelst ha rätt i, men så länge det är kvinnan som ensam genomgår en graviditet (men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte) och tar det största ansvaret för ett barn strax efter födelse måste samhället givetvis ta hänsyn till detta.

Fri abort är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle med ambition att bli jämställt.

Varför gränsen ska gå just vid vecka 18 är däremot en komplicerad fråga som jag får återkomma till. Foster som föds vecka 21 kan överleva (prematurer), åtminstone i industrialiserade länder.

Sverigedemokraterna vill förresten förbjuda abort efter vecka 12, om de inte har ändrat sig. Detta skulle få stora konsekvenser. För kvinnorna i första hand, men småningom även för män. I alla fall för jämställda män.

En elev försökte i en uppsats argument emot abort, men hade det kämpigt att hitta några som inte var av religiös natur. Tänk om dina föräldrar aborterat bort dig, det skulle du inte tycka om?”. Vederbörande var förmodligen något på spåren här, men jag låter detta passera för ögonblicket.

Låt oss vidare låtsas att det vore möjligt att skippa alla religiösa företrädares argument emot abort eftersom det handlar om tro och världsbild. Låt oss i stället vända blicken mot Indien.

I Indien, världens näst folkrikaste land och på många håll otroligt fattigt, ligger synen på kvinnan i många fall kvar på en medeltida nivå. En läkare upplyste mig om att cirka 300 000 tusen kvinnor dör årligen i samband med önskade eller oönskade graviditeter. Tre hundra tusen.

Ett foster som ligger i säte, eller någon annan av alla komplikationer fostret och mamman kan råka ut för i samband med en graviditet, leder ofta till döden för dem båda. Det finns i stort sett ingen mödravård att få. Eller professionell hjälp med förlossningen.

Man dör i barnsäng, alltså.

Det gjorde man i Sverige på 1800-talet. Den kärlek som är utan orsak är underbar, är ett uttryck jag hörde någonstans. Det borde gå att koppla ihop med situationen världens utsatta kvinnor på något sätt.

Frågan är bara hur man gör det utan att framstå som cynisk.