Det har alltså varit en bra semester.
Vi har varit på västkusten, i Skåne och vi har fjällvandrat. Jag har till dags dato badat 120 gånger. Livet är schysst.
Visst gnäller man lite när man inte tycker sig ha råd med en trenchcoat av märket Burberry för nio tusen spänn, men ändå. Man har ju ett jobb och en bostad att återvända till efter semestern.
Så är det inte för alla. I Saltsjöbaden, tex, har föräldrarna en egen liten kulle som barnen kan lära sig att åka skidor på. Det kanske inte är något speciellt, i och för sig. Det som skiljer är att den här föräldragruppen även har köpt in en pistmaskin och snökanon, investeringar på åtminstone ett par hundra tusen kronor.
Fast Den Änglaljuva har sagt att jag inte passar i en Mercedes. Inget att göra åt, säger hon. Det bara är så.
Dock kan man konstatera att glappet mellan fattiga och rika har ökat i Sverige. Vi har fått en ny medellös underklass i ordets verkliga bemärkelse. Ofta är det invandrare utan utbildning, jobb och grundläggande språkkunskaper det handlar om.
Dessa människor måste vi ta hand om och hjälpa till en dräglig tillvaro.
De som inte håller med mig om det, till vilka jag räknar exempelvis Jimmie Åkesson, tycker jag bör studera vad Koranen säger om att fira Ramadan och ge allmosor.
Dessa företeelser tjänar nämligen som en påminnelse om hur det är att vara fattig och att inte ha tillräckligt med mat för dagen för sig själv och sina nära och kära.
En ganska nyttig påminnelse, tycker jag, att rent praktiskt sätta sig in i hur livet ter sig för människor i ens omgivning. Man behöver visserligen inte konvertera till Islam, det räcker med att prova på att leva enligt socialbidragsnormen en månad eller två.
Nån som hakar på?
En, för mig, skarp fråga som jag nu funderat över ett dygn. Å ena sidan är jag för konsumtion eftersom det hänger ihop med tillväxt. Jag tror mer på det än att statens stora offentlighet ska fixa sysselsättningen. Men…måste det vara så? En del författare och filosofer har reagerat och menar att det finns en annan livsstil. Jag tilltalas av dessa tankar såväl existentiellt som ekologiskt eftersom vi håller på att förstöra planeten. Man måste inte vara socialist för att tänka på så här och detta är en av orsakerna till att jag har ett gott öga till Miljöpartiet. Jag ser dom som ett liberalt alternativ.Tack för frågeställningen, jag får återkomma med något mer genomtänkt.
anar jag en antydan till avståndstagande mot konsumismen? Tomas
Detta handlar egentligen bara om att fundera lite över att det finns en massa människor i dagens Sverige som lever på väldigt lite tillgångar och att leka lite med att sätta sig in i deras situation. Empati, alltså. Det handlar inte om att det är fult att vara rik men däremot anser jag att vi som har det bra har en moralisk skyldighet att hjälpa till. Många som vill får aldrig möjligheten att plugga eller arbeta hårt. Det finns ingen motsättning mellan er kritik och det jag skriver, som jag ser det. men tack för att ni tar er tid att läsa!
Vi tror att du själv kommer att förstå vad uselt det här var med ett dygns distans. Andemeningen är löjligt uppenbar, och helt ony. Man ska aldrig plugga o jobba så hårt så att man kan ha råd med en schysst skidbacke till ungarna, för då kommer det att bli synd om några andra.
Inte hög, möjligen lite gråtmild efter en omtumlande upplevelse jag valde att inte återge. Som vanligt är jag tacksam för nyanserad kritik och ståndpunkter. Vänligen utveckla er.
Är du hög, eller? Undrar Gunnar och Olof. Sämsta hittills.