Jussi

Den 9/11 1960 dog världens störste tenor någonsin.

Det finns mycket av honom att tillgå på skiva och internet. Hela karln måste vara inkarnation av all världens sångare. Runt om i landet uppmärksammar man att det i år var hundra år sedan han föddes i Stora Tuna.

Jag och flickorna har under veckan lyssnat i bilen på väg till och från förskola och skola och nog förstår de att för pappa är Jussi en Gud. Det är med vördnad de hör honom sjunga. Detta till skillnad från deras mor som när hon kallade honom gaphals frammanade såväl andnöd som äktenskapskris.

Jag har även i hemlighet låtit döttrarna förstå att jag, om jag kunde, skulle ge nästan vad som helst för att kunna sjunga om så bara en tiondel av vad Jussi kunde prestera.

Hemma på köksbordet ligger den omfångsrika biografin över mannen och sångaren Jussi Björling. Björn Ranelid har skrivit en betraktelse över mästersångarens liv och särskilt en passage tilldrar sig mitt intresse, eftersom jag gillar att sjunga den sången själv.

Jag bifogar länken och citerar Ranelid med en from förhoppning att även en bredare publik ska inse denne mans oerhörda storhet.

I den svenska filmen ”Fram för Framgång” från 1937 sjunger Jussi a cappella och ett ungt förälskat par lyssnar hänfört, medan sångaren lyfter sitt glas och överträffar alla världens nykterister i de högsta tonerna. I denna stund följer han inget partitur, utan vill att alla skall höra vad han kan göra med sin röst. I denna bagatell begår han kanske sitt livs bravurnummer och det sker med den rena stämman utan musik.