Elefantmannen

I veckan har det gått ut hårda direktiv från skolledningen angående s.k nollning.

Detta är absolut förbjudet eftersom det med nödvändighet alltid går över styr. Gymnasister och sprit, klart det blir förnedring, suckar någon. Men det gäller ju inte bara där menar jag. I samband med alkohol, och andra droger, begås en hel del dumheter.

Jag talar inte om regelrätta brott. Nej, jag tänker mer på saker man gör på fyllan och som man VERKLIGEN ångrar dagen efter. Vi har alla upplevt det. Åtminstone de flesta av oss.

Hur mådde egentligen den där Sverigedemokraten, han som började veva mot en vakt, dagen efter? Eller den där ordföranden för SSU som för några år sedan kallade en dörrvakt för rasistiska tillmälen? Eller den före detta moderate riksdagsmannen som försökte köpa sex på fyllan och åkte dit? Eller barnprogramsledaren som just blev dömd för innehav (och nu vårt nya program: Gissa pulvret!)?

Eller varför inte min personliga favorit: vänsterpartisten som av ideologiska skäl satte sig att orena på motorhuven på en Mercedes.

Alla försvarar de sig med näbbar och klor. Kanske är någon oskyldig, också.

Men vad känner de i efterhand när ingen ser? Hur mår de, egentligen? Som vi andra, antagligen. Jag i alla fall vet hur jag själv mådde dagen efter att jag ramlat ut för Uplands Nations stentrappa med ett ölglas i handen vilket i fallet krossades mot ansiktet.

Jävla Uplands kändes som en fullt adekvat reaktion just i det ögonblicket. Mamma suckade och hjälpte mig senare att ta bort stygnen. Fredrik, Fredrik, sa hon bara. Vad du ställer till.

En kamrat berättade i förtroende att han i sitt bakrus brukade bli lite risig i kistan. No shit skämtade jag dels eftersom jag känner vederbörande ganska väl, varför hans bekännelse knappast kom som någon nyhet, och dels som varandes en produkt av den ironiska generationen.

Kamraten brukade lösa sitt dilemma genom att gå in på Åhléns eller NK:s parfymavdelningar när det blev riktigt illa. Där inne drunknar allt, menade han.

Själv gick jag barfota in på hotellet efter en bättre kväll på Franska Rivieran för massor med år sedan eftersom mina lågskor av oklar anledning blev kvar på Blue Oyster Bar.

Ändå ville jag ha fossingarna putsade i en sådan där automatisk skoputs som man har på hotell av medelklass. I en sådan placerade jag min bara fot till nattportierens oerhörda förtjusning.