Kampsång

I Sydafrika har en person på ledande position inom ANC dömts för, tja, möjligen har han dömts för hets mot folkgrupp. Eller något ditåt. Brottet består i att han vid flera offentliga tillfällen ska ha sjungit gamla kampsånger från apartheid-tiden. I den aktuella sången ingår strofer som skjut den vite bonden.

Domen upprör inte bara ANC utan även mer oberoende lagtolkare diskuterar och kallar det hela allt ifrån ett skämt till brott mot yttrandefriheten.

Man får i demokratins namn säga och göra ganska mycket. Vi har Jyllandspostens och Lars Wilks karikatyrer över Muhammed och vi har pingstpastor Greens mycket hatfyllda syn på homosexualitet som några nordiska exempel.

Frågan är om vi gör demokratin en tjänst om vi använder tryckfriheten på detta vårdslösa sätt. Vi kan, men bör vi?

Det finns även någon sorts kulturellt arv att ta hänsyn till när man sjunger dessa typer av sånger, det beror alltså på i vilka sammanhang sången förekommit tidigare. Och här blir det intressant.

Jag vet förvisso inte hur den gamla ANC-sången använts, men klart är att apartheid avskaffades utan våld. Laddningen i sången blir därmed inte så stark.

Men om någon offentligt stämmer upp i Horst Wessel, nazisternas gamla kampsång, är det stor risk att vederbörande blir om inte dömd så åtminstone åtalad för hets mot folkgrupp.

(Uppdatering 21/6 2017: efter nazisterna fick demonstrationsrätt 1:a maj i Falun och i Almendalen i sommar är jag inte lika säker längre.)

Det beror inte så mycket på texten som på regimen den förknippas med. Inga konstigheter där. Gör man samma sak med Internationalen händer inte mycket.

För mig är det lika illa att sjunga en sång med det ideologiska arvet. Budskapet är i princip: Döda de dumma, gör revolution, för vi har rätt. Vi får sjunga vår sång men ni får inte sjunga er.

Ursprungstexten i Internationalen, där den sista versen ofta utesluts, är för mig lika obehaglig som nasse-sången.

Kanske är det därför socialdemokrater nuförtiden inte sjunger Internationalen lika entusiastiskt som vänsterpartister. Men nog får det mig att fundera lite över perspektiven.

Det förefaller också en aning grabbigt att vara nazist eller kommunist och sjunga kampsånger. Men det är en högst personlig åsikt. Mer av en känsla, egentligen. Vi måste dock vara konsekventa. Dömer vi nazister och ANC, måste vi även döma de som brister ut i Internationalen.

Ett annat alternativ är att sjunga Hans Dahlborgs utmärkta variant av Internationalen. Frågan är bara vad den sången kräver av oss.

Mera brännvin i glasen,
mera glas på vårt bord,
mera bord på kalasen,
mer kalas på vår jord.
Mera jordar med måne,
mera månar i mars,
mera marscher till Skåne,
mera Skåne, Gud bevars, bevars, bevars!