Bismarck

I våras uppmärksammade jag en notis gällande Bismarck.

Inte kanslern från första världskriget, utan slagskeppet från det andra. Den 27:e maj var det 70 år sedan skeppet sänktes av britterna, ett faktum som var en stor händelse i England med britternas faiblesse för krigshistoria. I Tyskland var det hela en icke-händelse.

Så är det med våra olika bilder av historien. Kristian Tyrann kallas i Danmark för Kristian den Milde. Och så vidare.

Nu var de få överlevande tyska sjömännen (115 man av drygt 2000 överlevde förlisningen) inbjudna till de brittiska festligheterna. Efter den artikeln hann jag dock inte läsa mer i dagens tidning den 27:e maj, ett faktum som irriterade mig.

När jag senare på dagen skulle äta lunch på ett av stans sunkigare ställen förvånades jag över att finna Stuvning a la Bismarck på menyn.

Jag kallade upphetsat till mig servitrisen och undrade om kocken var en allmänbildad person. Som om hon slog bort en fluga som irriterande surrade omkring hennes huvud (vilket också förekom i pluralis) meddelade hon barskt att det visste hon inte.

Däremot kunde hon berätta att kocken var slö och ofta satt och läste i köket, till den övriga personalens irritation.

Jag blev nyfiken på vem kocken var. Men när jag försökte ta mig in i köket för att diskutera slagskeppet Bismarcks sista slag den 27 augusti 1941, blev jag bryskt avvisad.

I köket fick jag inte vara no matter what.