Hemlandstoner

En gång när Falu kammarkör uppträdde i folkdräkt på Skansen inledde vår ständige presentatör Göran med att be om ursäkt för att vi inte hunnit byta om. Det var rätt kul sagt.

Sedan sa han att vissa var mer dräktiga än andra vilket också var rätt kul eftersom en korist var gravid.

En gång när min brorsdotter skulle döpas i Storkyrkan var min familj tvungen att göra ett kort stopp på Fältöversten. Vi skulle väl köpa nåt. Dotter 1, som vid tidpunkten var 2,5 år och klädd i folkdräkt, rusade fram till några damer och ropade glatt på klingande förskoledalmål: Hej! Jag är en kulla från Dalarna! Det är det fiiiinaste man kan va!

De blåhåriga Östermalmsdamerna darrade på läppen och först sa den ena: Ja, det är du. Sen sa den andra: Ja, det är det.

Detta var ett fint ögonblick.

En gång vid St Eriksplan stod stockholmarna och väntade så som man ofta gör i huvudstaden. Plötsligt kom en gammal risig Amazon.

Med en tuta som lät som tio brölande åsnor fångade chauffören människornas uppmärksamhet. Sedan trycktes ett par skinkor upp mot en ruta och någon vrålade Dalarna dominerar!!

Amazonen försvann i ett fjärran av wounderbaums, plyschtärningar och rävsvansar. Kvar stod stockholmarna och blinkade.

Det var också ett fint ögonblick.

2 reaktioner till “Hemlandstoner

Kommentarsfunktionen är stängd.