Till partikamraterna

Öppet brev till alla aktiva Folkpartister.

Hej på er!

Vi är mitt inne i det längsta borgerliga maktinnehavet i modern tid, och en hel del profiler från vårt parti återfinns i regeringen. Allt borde vara således vara frid och fröjd. Men jag är orolig.

Sedan marxismens död finns det bara en herre på täppan. Marknadsekonomin är den enda allenarådande sanningen, jakten på ekonomisk tillväxt genomsyrar samhället och den tro som griper omkring sig innebär att tillväxt bara kan ske i avregleringens och individualiseringens namn.

Konsumtion, tillväxt och framåtanda. Rationaliseringar och effektiviseringar, alla måste hålla budget. För tänk om vi får nolltillväxt nästa år?

Men vi ser nu i den ekonomiska krisens fotspår hur känsligt detta tankesätt är.

Sedan en längre tid tillbaka blåser nyliberala högervindar över västvärlden. Moderaterna når i Sverige historiska 30% av rösterna. Folkpartiet, å andra sidan, krymper tillsammans med de andra borgerliga partierna.

Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. Miljöpartiet har slutat vara ett orealistiskt flum-parti, man har fångat upp de nyliberala strömningarna och flirtar nu ogenerat med Moderaterna och utmanar Centerpartiet.

Vänstern är bitter, världsfrånvänd och splittrad. Socialdemokratin ett moras.

Så allt borde alltså, ur ett Folkparti-perspektiv, vara bra.

Men det är det inte. Realpolitik och maktinnehav i all ära, jag saknar ett tydligt ideologiskt perspektiv. Det modereta Sverige känns kallt och hårt. Svaret är dock inte ett ännu kallare och mer totalitärt vänster-Sverige.

Jag är inte moderat. Jag är socialliberal. Jag förnekar inte att socialdemokratin en gång i tiden var mycket bra för Sverige. Fri konkurrens för människor på samma villkor är också bra.

Men så ser det inte ut i Alliansens Sverige där klyftorna ökar. Vi måste satsa på samhällets svaga och utsatta samtidigt som vi bejakar individens rätt och frihet. Där måste staten hjälpa till.

Moderaternas dominans i Alliansregeringen är så stor att övriga partier riskerar att försvinna. Vi ser fler desperata utspel från småpartierna vilket på sikt bara gynnar de stora partierna. Dessa framstår som de enda trovärdiga regeringsalternativen.

Inom begreppet Liberalism ryms mycket. Jag tycker det är en styrka att ha många riktningar och högt i tak inom ett parti, så länge man inte förlorar det självkritiska förhållningssättet.

Detta förhållningssätt saknas i hög grad hos vänstern och högern. Åt samma håll tycks också vi vara på väg.

Det är hög tid att återta det ideologiska initiativet och utforma vår folkpartistiska politik utifrån det.

Folkpartiet ska snart påbörja arbetet med att ta fram en ny idéplattform. Låt oss i det arbetet återvända till liberalismens rötter och utgå därifrån när vi formar framtidens politik.

Låt oss bli ett parti som värnar om den enskilda människan men även driver dom stora samhällsfrågorna. Låt oss föra fram en helhetspolitik och inte begränsa oss till enskilda sakfrågor och tillfälliga utspel där hänsyn hela tiden tas till tre andra partier.

Varför ska man ens rösta på Folkpartiet när man då indirekt röstar på en moderat statsminister? Jag tycker det vore en större respekt för demokratin att efter ett givet valresultat diskutera regeringsalternativ.

Jag vill lämna samarbetet inom Alliansen inför 2014 års valrörelse. Annars tror jag vårt politiska öde som eget riksdagsparti snart är beseglat.