Kunna, kunde…

..Kunigunda.

Det är mycket snack om skolan, nuförtiden. Många förståsigpåare är i omlopp.

I går visade UR programmet ”Världens bästa skitskola”. Reportaget i sig var i mitt tycke inte särskilt bra gjort. Bra var däremot den efterföljande debatten (som jag inte lyckats hitta på nätet och därför inte kan länka till).

Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men Göran Greider var klockren i eftersnacket. Han sammanfattade problemet väl: Skolans problem beror på dåliga politiska beslut de senaste 25 åren, kommunala politiker är inte tillräckligt kompetenta att hantera skolan samt att skolan måste återförstatligas.

Basta.

Ja, så måste man ju komma åt den oreglerade friskolemarknaden. Där är jag själv engagerad, och även om jag inte skrev den här insändaren själv, så håller jag med i sak.

Det finns exempelvis något som heter ”Plusgymnasiet” som har en hård marknadsföring. I början på terminen skickade de sex sms i veckan till elever i deras målgrupp där de undrade om eleven verkligen börjat på rätt program och med löften om eleverna kom till dem, och dessutom tog med sig en kompis, fick man en dator och hjälp med styling till sin facebook-sida.Ja, ni hör ju. Så här kan vi inte ha det.

För, som man säger på lärarhögskolan, vad är kunskap? Tja, ofta handlar det om att utveckla sina intellektuella verktyg så man man förstår hur man själv lär sig. Enkelt uttryckt handlar det om självförtroende och självkännedom. Och logik. Låt mig ge två exempel:

1. För några år sedan skulle några elever åka på en resa till Mallorca. Man satte på GPS:en, lämnade Falun och åkte mot Arlanda. När man nådde Mora insåg man att något var fel, oklart vad.2. För några år sedan var jag och kollegorna Pontus och Joel på en resa i Tyskland. Efter en natt i bil på autobahn kände vi oss lite sunkiga och funderade på hur vi skulle lösa detta.

Vi var också osäkra på om vi skulle bo över i den sydtyska staden vi besökte, kanske kunde vi leta upp ett badhus? Vi hittade inget. Däremot hittade vi en gymnasieskola.

I den miljön kunde vi sedan lätt orientera oss och hittade snart idrottshallens omklädningsrum och kunde göra morgontoalett.

Ibland brukar jag ge mina elever en berättelse att fundera över. Lite beroende på vad de kommer fram till i sina reflektioner så avgör detta min utgångspunkt när jag sedan hjälper den enskilde eleven under resten av skolgången:

…och som alla vet är ursprunget till Gilbert och Sullivan ett café i Stora Tuna där en tämligen darrhänt kille som hette Ivan slog sig ihop med en som hette Gilbärt och de startade verksamhet. Eftersom Ivan var så darrhänt fick han snabbt smeknamnet Sull-Ivan i det kärnfulla Tuna (Sulla ska inte blandas ihop med den romerske generalen utan i sammanhanget uppfattas som dialektal benämning för att spilla). Stället gick i konkurs, självfallet. Grabbarna sålde allt och stack till USA och köpte gitarrer. Resten är historia.