Jag vet att jag inte är hemma i Falun när jag tvingas köpa ”Munksjö Dubbeltoa – en Svensk Klassiker. 100 % returpapper” i storpack.
Nej, då är jag på semester någonstans.
Hemmets sköna atmosfär är det inte heller frågan om när jag får min nattsömn störd av katten Täppas gnagande på torrfoder och jag småningom av skräck i tron att sängen invaderats av kackerlackor flyr i vild panik.
Vi är långt i från våra svenska vägar när jag och två kollegor (som av hänsyn till internets ohemliga karaktär inte nämns vid namn) åtminstone en gång i våra liv beslutade att på Autobahns fria hastigheters villkor framföra ett fordon i över 200 km/h.
Och inte var vi hemma i Sverige när vi den hastigheten blev omkörda av en BMW.
Det är inte i mitt kvarter som kvinnor och barn våldtas systematiskt, krigshärdarna där sånt sker ligger långt borta. Det är inte i mitt hus hundratusentals människor svälter ihjäl av vilket skäl som helst.Inte har över femtio procent av mitt lands befolkning HIV.
Och varför ska jag förresten bry sig om dem när det finns andra som har det minst lika jävligt annorstädes? Inget av eländet ser jag ju från min farstukvist.
När planeten sprängs i tusen bitar sker det dock sannolikt i närheten av mitt hem. Åtminstone lär effekten märkas, kanske kan jag se spektaklet från min balkong?
Möjligen borde jag i egenskap av europeisk (lite för) välmående medelklass fundera över detta.
Men det finns det säkert andra som gör.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.