Snus är snus…

…om än i gyllene dosor.
Klockan 19.45 den 14:e november 2000 tog jag min senaste snus. Jag ville vara fri från laster innan jag fyllde 30.
Jag säger medvetet senaste eftersom man som en före detta nikotinist är ungefär som en nykter alkoholist. Jag har saknat det i stort sett varenda dag sedan dess.
Bruk eller missbruk – det ligger i betraktarens ögon.
Att kyssa en karl som inte använder tobak är som att äta ägg utan salt sa min mormor. Och morfar skrockade. Är sånt lämpligt att säga till en tioåring? Några saker har emellertid inträffat som nu påverkar mig.
– En icke namngiven släkting till Den Änglaljuva, en tandläkare, ville visserligen inte uttala sig i egenskap av yrkesperson, men hävdade ändå i somras att han inte kunde se att snus hade någon effekt på tänderna. Kanske på tandköttet, att tandhalsarna blottas. Denna uppfattning delar han med.

– Bo Aulin, mångårig chefsjurist på Svenska Tobaks. Eller vad han nu var på företaget.

– Min gamle vän Segelman kom på besök i går. Lite fundersamt frågade han mig hur det gick med tobaken. Det visade sig att han givit sig själv i nyårslöfte att börja snusa.

– Darke säger alltid att sluta snusa kan man ju inte. Vad är då poängen, liksom?

– Jag frågade i december den tjocka damen på ICA om hon tyckte jag skulle börja snusa. Och hon tyckte så.

– Avgörande är kanske ändå hustruns påstående att vi befinner oss visserligen på en hög nivå, men du var lite trevligare när du snusade, Fredrik. Lite trevligare var du.

Nu vill jag inte göra reklam för tobak. Det är inte bra med tobak rent hälsomässigt. Men det är mycket som inte är bra. Mitt sockerbehov, exempelvis. Eller min övervikt.
En gammal legend hävdar att när den stora nordamerikanska kontinenten skulle bebyggas av järnväg fick en entreprenör frågan om detta var möjligt varpå han replikerade: Ge mig Ljunglövs snus och svenska rallare så ska jag bygga dig en järnväg till helvetet.
Så är det.
För att bli en sundare person, bättre make, lärare och medmänniska tar jag bakvägen. Jag sammanfattar mitt nyårslöfte som Segelman: Jag ska börja snusa. Jag är inte bättre än så.
Det blir karriärsnus, General, som man säger i det militära. Eller uttryckt på dalmål: En doba jännu. Var tionde dosa Göteborgs rapé. Och ingen sabla portionssnus, det är ovärdigt.
Jag ska börja snusa. Och jag är så lycklig.

5 reaktioner till “Snus är snus…

  1. Julia: Eländet tar inte slut där! Jag ska dra med mig svågern också, så långt ner i träsket det går! Du gamle elev: Jag snusade rätt hårt i tio år innan jag slutade. Dom problem du beskriver hade aldrig jag. Däremot är jag lite orolig för tandhalsarna så jag kör nog portion. Efter min första vanliga snus på elva år i förrgår var jag helt utslagen, det är också en anledning…

  2. Grattis Fredrik! Är du rädd för tandläkaren snusar du. Är du rädd om tandhalsar och tandkött väljer du portionssnus. Själv har jag inget nikotinbehov, men snusar ändå. Är helt enkelt övertygad om det gör mer nytta än skada.

  3. Själv vill jag sluta snusa, några av anledningarna är:Det tar längre tid att somna än innan jag snusade.Jag är jättejättesur när jag vaknar, tills jag tagit första snusen.Ibland får jag ångest och undrar varför jag är så ledsen, men så gåre över när jag tar en snus.(Så är det ju med nikotin överlag. Jag tycker det är obehagligt)Mitt tandkött försvinner mer och mer. Fattar inte vad den där tandläkaren träffat för folk, men jag har sett folk som haft ”hål” i tandköttet, där tanden synts igenom. Det är fan inte kul, eller fräscht. Jag är inte där än men är rädd att hamna där. Tandläkaren du känner kan gärna få glo i min mun och jämföra höger och vänster sida, så kan han få se.Men jag har ju inte slutat, eftersom det är så gött också. Men att det är gött vet du ju redan. Men börja inte förfan! Det är väl jävligt onödigt?/En gammal elev

Kommentarsfunktionen är stängd.