Ondska och bortom

De senaste dagarna har jag bejakat mitt behov att fåna mig, och jag har gjort så genom de sociala medierna.

Man må ursäkta, jag är uttråkad. Å andra sidan: Jonas Gardell citerade Bette Midler nyligen: If they can´t take a joke – fuck em! 

Det är annars lätt att bli lite gråtmild och sådant vill jag inte hemfalla åt. Det finns inte någon universell livsrättvisa. Det är ju bara och se efter hur världen ser ut.

Det enda vi kan påverka är oss själva, hur vi lever och vad vi gör med den tid vi har. Inte tusan kan man sitta och deppa, eller tycka att livet är grymt och sånt.  

Ibland pratar vi ondska i skolan. Då brukar jag visa Storpotäten  som ett exempel. 

Nåväl, man får inte krypa undan sitt ansvar. Man kan inte gömma sig för ledarrollen även om livet tycks tungt ibland. Jag är i första hand pappa och make, därefter det jag vill och kan: lärare, politiker, sångare…

Om du betalar bra kan jag vara vad du önskar i en halvtimme eller så (så länge det inte inbegriper mysbyxor). För så ser världen också ut för många. Jag själv, ja, tyvärr är jag nog i många stycken inte så mycket mer än en oral narcissist, utan tydlig scen. Men det kan ju också ha sina poänger.

Jag har nu den fördelen att det inte är så lätt för ondska att komma åt mig. Jag kan själv påverka mitt liv. De flesta i medelklassen kan det. Nu har jag klarat de små försiktiga mål jag satte upp för en vecka sedan. Nu är det dags att gå vidare:

Ha full koll på hemmalivet
Sjunga obehindrat
Knyta en fluga (snyggt) utan hjälp (av hustrun)
Springa milen under 42 minuter (igen)
Bli en briljant yrkesmänniska och lärare
Göra något beständigt för någon annan
Inte börja snusa. Jag är för vek =(

Nu kaffe och någon scen ur Brideshead.