Arne Nyhäll

Ja…människan är nog skapad för verksamhet, ändå. Om det inte vore för min trötthet skulle jag nog ta min piratlapp och återgå till arbete i rödaste rappet.

Nåväl, min sjukskrivning tar ju slut..si så där 11:e mars. Om jag nu inte börjar tidigare.

Jag har också under den gångna veckan rört mig i en för mig tidigare okänd riktning. Jag har trappat ner. På allt.

Jag har tills vidare lämnat min plats i socialnämnden, FP:s styrelse i Falun, Liberala Kvinnors styrelse, Politiska styrgruppen för länet samt FP:s ledarskapsutbildning.

Jag är inte aktiv i någon kör eller i någon annan av mina föreningar, idrottar inte, jobbar inte…vete tusan vad jag gör egentligen. Borde jag inte ha mängder av tid nu?

På något sätt känns det som jag genom alla dessa avhopp svikit den gamle vänlige hedersmannen Arne Nyhäll. Arne bodde granne med oss under 70-talets uppväxtår i Hälsinggården och han kallade alltid mig för den lille riksdagsmannen. Sannolikt för att jag pratade en del (goja) redan då.

Fast jag inser att det är Luther och rastlösheten som gjort gemensam sak emot mig. Vila nu, grabben. Vila. Med gott samvete. När våren kommer blir det väl lättare. 

Snick-snack. Min bästa tid är nu.

Kanske skulle man besöka Dalarnas Folkrörelsearkiv? Jag har alltid drömt om att få snöa in på nå t ordentligt. (Detta vittnar mina akademiska uppsatser om: 1. Pensionering rekrytering och avgångar vid Dalregementet perioden 1800-1830, 2. Gruvdrängarna vid Falu koppargruva under Stora Daldansen 1743, 3. Skärgårdstrafikens utveckling i Göteborgs södra skärgård 1600-1996, 4. Siouxindianernas religiösa tro i Standing Rock-reservatet.)  

Snöa in. Mumma. Och på betald tid, så att säga. Om jag nu inte kan doktorera så…kan det INTE ske på Försäkringskassans bekostnad, det går bort. Näe, det blir väl att gå under av stressen över att remoten inte klarar sin uppgift på för långt håll. Tryck-tryck-tryck.

Nu åker jag emellertid till svärföräldrarna ett tag med flickorna. Miljöombyte är bra, sanningen är också att jag bokstavligen blir tokig av att stilla vara.

Vill någon leka så tveka inte att höra av er! Mitt enda nöje dessa dagar är Twitter som fungerar som rehabilitering, men jag föredrar, som alltid, Äkta Människor.

Jag återkommer till helgen. Todelooo!