Avdelning 29

Det är många tankar som snurrat sedan min stroke.

Stort och smått. Faktiskt även en del politik och ideologi. Min egen ideologi, socialliberalismen, är en hal ål att få grepp om. Jag har därför ägnat en del min sjuktid åt liberala studier.

För att förstå grunden i liberalismen måste man känna grunden i Upplysningen och den tid av förtryck som denna vände sig emot (ursäkta mitt något magistermässiga anslag).

Företeelsen är inte helt olik den arabiska våren i vår egen tid. Den demokratiseringsprocess som vi sammanfattar med begreppet den arabiska våren visar bland annat att detta är värden vi måste återerövra och försvara nu och igen. Vi tycks dömda till detta genom historien.

Politisk frihet, rösträtt, religionsfrihet, sexuell frihet är fortfarande idag, 2012, inget vi kan ta för givet. Inte här och inte där. även om nyanserna ser olika ut runt om i världen.

Återkommande för liberaler är alltså begreppet frihet. Frihet för samhällets minsta beståndsdel: den individuella människan. Kollektivet kan i en liberal värld aldrig stå äver individen.

Det är just detta som totalitära vänster och högerpartier aldrig verkar kunna förstå. För att kollektivet ska må bra, utvecklas och fungera måste individen göra så.

Ett demokratisk samhällsbyggande kan aldrig utgå från ett omvänt tankesätt. Mot totalitära synsätt vänder sig en liberal med tanken att maktcentralisering aldrig är bra. Och just därför tycker liberaler exempelvis att grundtanken i EU bra. Hur vi utvecklar EU är däremot en annan fråga.

I ett fritt samhälle kan medborgare och individer i samklang och tolerans utvecklas bäst enligt personlig läggning och övertygelse. Därför måste samhället säkerställa vissa grundläggande värden för alla. Trygghet, empati och omsorg för samhällets svagaste.

Tänk om jag fått min stroke som ensamstående småbarnsförälder. Tänk om det inte fanns oroliga och kärleksfulla anhöriga, goda och snsvarskännande vänner runt mig? Vem skulle hjälpt mig med allt? Hur skulle jag tagit hand om barnen, F-kassan, arbetsgivaren. Bland annat.

Sjukvårdspersonalen har vid upprepade tillfällen erbjudit sig att hjälpa till med byråkratin. Det glädjer mig mycket att vården lägger stor vikt vid liberala grundtankar också i själva kärnverksamheten: vem är patienten, vilka önskemål och behov har vederbörande, vad har vi för kompetens just här….

Vi har tagit oss en lång väg från 70-talets Babels hus.

Rent allmänt vill jag påstå att jag också som yrkesmänniska lärt mig något av avdelning 29 på Falu lasarett. Den som i sitt yrke har med människor att göra borde prova på att vara i den vårdsökandes plats.

Prova det i synnerhet om ni inte riktigt greppar mitt resonemang om kollektivet och individen ovan. Det är viktigt att bry sig i alla yrken. Jag tycker det fanns mindre av det i den vänsterorienterade värld jag själv växte upp i. Kanske är det därför dagens unga och medelålders röstar som dom gör? Det kunde Alliansen fundera över.

Vill man ha en tredje mandatperiod? Bli mer socialliberala.