En kompis, Malin Barnö, som arbetar på Röda Korset, väckte på Twitter frågan om hur det såg ut med genusperspektiv i skolan. I egenskap av lärare kunde jag svara att det är obefintligt.
Det ligger helt på den enskilde läraren att jobba med denna typ av frågor. Det råder inget tvivel om skolans betydelse för framtidens människor ska våga och kunna utmana dåliga strukturer i samhället. Som exempelvis könsmönster. Historien är full av exempel. Frågan är dock hur dylik utbildning ska utformas.
Sverige har under de senaste två hundra åren lyckats tämligen väl med att sudda ut könsmönster i samhället. Tämligen väl. Men låt oss fundera lite över pojkar och män. Hur har man det?
Det är inte helt ovanligt att pojkar inte uppmuntras att fortsätta om deras intressen lutar åt ett mer traditionellt kvinnodominerat område. Självklart avspeglas detta också på arbetsmarknaden när pojkarna väljer utbildning och arbete.
Skolan kan hjälpa till med att bryta könsrollers bundenhet för morgondagens män. Jag funderar lite över hur detta kan påverka the grand picture.
För vem vet hur insatser på detta område skulle påverka saker som exempelvis våld mot kvinnor och barn om alla män fick vara som dom ville tidigt i livet, och inte automatiskt tvingades följa någon (dålig) manlig auktoritet tycker, eller av vana följa ett könsbaserat mönster.
Jag själv frågade för en tid sedan personligen gymnasiechefen om jag fick gå en genusutbildning på Högskolan Dalarna. Det fick jag inte eftersom detta inte ansågs ligga inom ramen för ökad måluppfyllelse. Det går det att argumentera emot, tänkte jag, men saknade modet att framhärda.
Utan upplysning ingen utveckling, hur smärtsamt det än kan vara för vissa. I det sammanhanget, som i så många andra, är socialliberalismen en ledstjärna. Upp till bevis herr minister! Ge svar på frågan:
Är du socialliberal, eller inte?
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.