Korruption i Falun?

There Ain’t No Such Thing As A Free Lunch. 

Det betyder att inget är gratis. Lunch får stå som exempel i det här fallet. Människor arbetar för att iordningställa lunchen. Processen från råvara till förtäring är inte gratis. Och även om om du inte betalar för den så kunde du gjort något annat med den tid du spenderade på att äta lunchen ifråga.

Dock är det också så att när du låter dig bjudas på lunch av en organisation eller person är du i någon mån skyldig vederbörande något. Det kommer alltid tillfällen där du förväntas återbörda förmånen du fick genom gratis-lunchen.

Att vara korrupt, köpt eller en mutkolv, innebär att någon utnyttjar kontakter, förtroende, position eller ämbete för egen vinning.

Hela mitt vuxna liv, från 1980-talet och framåt, har de emellanåt stått där med byxorna neddragna. Landshövdingar som trixar med kvitton, fackpampar som tar med fruarna till Mallis, politiker och företagsledare som låter partiet eller arbetsgivaren betala krognotan.

Tidigare var det på vissa håll mer accepterat när någon borgerlig politiker eller företagsledare åkte dit för de är ju så där. Indignationen visste däremot inga gränser och röda krönikörer som, för att citera min förbundsordförande Bo Brännström, Göran Greider nästan grät i tidningen när det rörde sig om någon fifflare på vänsterkanten.

Gudrun Schyman fuskade med skatten. Mona Sahlin åt Toblerone (nja, det var nog en hel del fler saker än så men Toblerone-grejen blev känd). Göran Persson bygger en herrgård och Håkan Juholt…ja. Ord överflödiga. Den mannen som i teorin kunde blivit vår statsminister är en pajas. En fifflande pajas.

Sådan är nu emellertid mänskligheten funtad: man vill ha det bra. Gärna bättre än man har det just nu. Kalla det girighet, egoism eller vad du vill. Icke desto mindre: Så lyder mänsklighetens fundament. Alla försöker vi ordna det lite bättre för oss och vi tycker alltid oss vara värda att ha det lite bättre.

Även om det sker på omgivningens eller framtidens bekostnad.

Men, och detta är en viktig invändning, det finns inget i detta faktum om oss människor som motsätter att vi ändå kan vilja bygga ett solidariskt samhälle eller att vi bryr oss om andra. Det är tämligen belagt att fifflandet inte är mindre ute på vänsterkanten.

Vi är nog alla lika stora kålsupare, trots allt.

Står valet mellan att rädda mina döttrar eller min väns söner från undergång väljer jag sannolikt att rädda mina döttrar innan jag rusar vännens söner till undsättning. Det är biologiskt betingat, hävdar jag.

Kanske är det bättre att acceptera att människor vill bli rika och, istället för att peka finger åt dem, utnyttja deras girighet till allas bästa.

Kapitalism är bra – men den måste regleras.

Jag tror inte alla har riktigt klart för sig vad en muta är. Jovisst: alla presenter upp till ett värde av 99 kronor är att betrakta som gåva medan gåvor över hundringen varde så som muta betraktad.

Min princip är enkel: jag tar inte emot något utöver husrum och mat för dagen när jag arbetar i förtroendeställning åt någon organisation. För det mesta betalar jag själv, ändå. Vill någon bjuda på något utöver detta grundläggande får vederbörande göra det som privatperson och ur egen ficka. Då kan jag ju lätt bjuda tillbaka.

Svårare är det med så kallad vänskapskorruption. Någon känner någon som bor på samma gata, har barn i samma klass, tränar i samma lag, sjunger i samma kör eller är med i samma förening.

Det klart man vill hjälpa en bekant hellre än en främling. Chansen ökar att denne någon också gör något för mig någon gång i framtiden. Tjänster och gentjänster. Vänskapskorruption.

I Falun hade vi ett uppmärksammat fall där företaget PEAB bjöd en kommunal tjänsteman på mysiga weekends, med bad i tunna och grejer, varpå tjänstemannen gav PEAB kontrakt på kommunala arbeten.

Nu kan det ju hända att PEAB hade vunnit upphandlingen ändå. Men. Så får man inte göra. Läs mer om det här.

Jag undrar ändå lite hur det är möjligt att lilla Falun kan ta på sig att bygga saker för så himla många miljoner kronor som VM verkar kosta. Vem tjänar på det? Hur ser kontakterna ut mellan beslutsfattare, de som ska genomföra byggnationerna och Internationella Skidförbundet?

Jag säger inte att någon är medvetet mutad. Jag bara undrar om vi verkligen har full insyn i hur besluten tagits.

Jag tror, som jag sagt ett par gånger nu, på transparens i alla lägen. Det ska inte behövas något Uppdrag Granskning att på bästa sändningstid låta kommunpolitiker och tjänstemän tvätta sin smutsiga buk. Jag tror vi klarar granskningen i vårt närområde bättre själva.

Det verkar vara ett väldigt trixande i samband med kostnaderna för VM i Falun. Man har skapat ett eget bolag, LUFAB, för hanteringen. Där är insynen dålig. Vad kan det finnas för skäl till att man inte vill skylta med vad VM-notan blir? Att kostnaderna i själva verket är mycket högre än vad som tidigare angetts? Eller att det finns olika samband mellan personer på olika befattningar som tjänar på VM?

Jag säger inte att det är så. Det jag säger är att kommunen nog skulle må bra av en total och offentlig genomlysning av hur ekonomin sköts och vilka, och varför, beslut tas.

Det har finns flera representanter från olika skolor i stan som gnisslat över att en viss friskola, Hagströmska Gymnasiet, på olika sätt fått tillstånd och lättare villkor att etablera sig i kommunen. Kritiken har bestått i att ledande politiker som deltagit i beslutet själva haft intressen och relationer i Hagströmska Gymnasiet.

Jag antar att det finns många fler exempel. Jag tycker det är hög tid att ta tag i detta. Vi har inom den offentliga sektorn en moralisk skyldighet att gentemot kommunens skattebetalande innevånare redovisa vad vi håller på med och hur vi hanterar medborgarnas resurser.

Återigen: jag säger inte att det är så att alla och en var i ledande ställning är mutad. Det jag säger är, igen, att kommunen skulle må bra av en total och offentlig genomlysning av hur ekonomin sköts. Vilka besluts tas? Varför tas de? Och av vilka? Hur ser sambanden ut kring de som fattar besluten.

Detta har vi väl inget att förlora på, eller?