Selma Lagerlöf

Det är många som gör anspråk på Selma.

I Falun har hon lämnat många spår efter sig och en berömd passage i boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige utspelar sig här. Några andra av sina främsta verk författade hon också i Falun.

Man han rest en staty över henne.

Statyn i Falun

Annars får man väl närmast betrakta Selma Lagerlöf som Värmlands stolthet.

Men hon var också liberal och förkämpe för kvinnlig rösträtt.

Kanske blev hon därför 1994 den första kvinna att pryda en svensk sedel: tjugan. Hon fick även motta nobelpriset i litteratur.

Jag älskar hennes böcker. Ofta brukar jag citera det som jag refererar till som världens bästa bokinledning, alltså inledningen till romanen Jerusalem.

I Dalarne. 

Bättre blir det knappast. Det bor väl en liten provinsiell daggmask i oss alla, förmodar jag. Ja, utom i några. Nelson Mandela, exempelvis.

Vi liberaler är dåliga, till skillnad från M, som ofta hittar på, eller vänstern som snor delar av vår, att lyfta fram och vara stolta över vår historia.

Mindre känt i de breda lagren är nog att Selma var folkpartist. Jag citerar en utmärkt artikel av Nina Larsson och Birgitta Ohlsson:

Selma Lagerlöf blev medlem i frisinnade landsföreningen 1916 och förblev organiserad liberal livet ut. 1934 var hon en av dem som skrev under uppropet för folkpartiets bildande och hon var noga med att betala medlemsavgiften till partiet även när hon låg på dödsbädden.

Särskilt engagerad var Selma när det gällde kvinnornas rösträtt. När saken i det närmaste var klar 1919 (samma år som faluborna reste en staty över Engelbrekt, för övrigt) höll hon ett tal:

Vår sak har segrat därför att det var rätt fordran, detta att de människor som har fötts i detta land och har fått sig anvisat till sitt jordiska hem, inte där ska kunna behandlas som gäster och främlingar, utan deras namn måste vara medborgare, därför att det är en rätt fordran att alla de som lyder ett lands lagar också bör få vara med och stifta dem, en rätt fordran att alla de som erlägger dess skatter också skola vara med om att bestämma dem.

FP har åter lyft upp jämställdheten till sitt omedelbara fokus. Konservativa avfärdar, nu, då och som alltid, tankar om att män och kvinnor borde ha samma möjligheter och rättigheter som smyg-socialistiskt svammel.

Vi liberaler måste helt enkelt lyfta fram vår historia. Vi måste med tålmodig och noggrann tydlighet komma med konkreta exempel på vad vi faktiskt åstadkommit. Vi måste förknippa oss själva med våra historiska föregångare.

Så som vänstern så framgångsrikt gjort.

Jag menar lite i stil med Orwells berömda ord:

Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna.

Den svenska liberalismens historia är full av kvinnor som gjort mycket för jämställdheten. Fredrika Bremer, Elin Wägner, Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Ingrid Gärde Widemar, Ingrid Segerstedt Wiberg, för att nämna några.

Till den konservative (vilken återfinns längs hela den politiska skalan): Läs gärna på vad dessa kvinnor gjort innan du går upp i falsett av upprörd indignation över jämställdhet-diskussionens blotta existens.

Världen är inte jämställd. Hur man än vänder och vrider på den så är den inte det.

Selma bidrog inte bara till vårt kulturarv. Hon bidrog också till vår demokratiska utveckling på ett högst påtagligt vis. Hon såg till att Sverige blev en demokrati. Slå det, den som kan.

Från det stora till det lilla.

Jag tycker vi falubor bör fundera lite. Varför reste vi en staty över henne här, egentligen? Räcker det med att ha bott på en plats och vara hyfsat framgångsrik för att få sin kropp utmejslad i brons?

Allt är inte turism och VM som glimmar. Kanske borde Falun visa större aktning för Selmas politiska arv och ta ett lite större demokratiskt andetag än vad som nu är.

Vilket underbart föredöme hon är, hursomhelst. 

Jag har få svenska idoler. Selma Lagerlöf är en av dem. I toppen är de tre: Jussi, Selma och Zlatan. Av helt olika dignitet och sätt. Men idoler är de.