Bulldoft

Nu är allt klart.

Jag har av länets Folkpartister blivit placerad på plats 8 på riksdagslistan och av Falu-FP på plats 3 på den kommunala. Hela landets liberaler placerade mig på plats 53 av 114 på EU-listan.

Detta tänker jag inte vidare analysera eller diskutera. Däremot har jag en del funderingar inför detta kommande supervalår.

—

För ett socialliberalt parti innebär den största utmaningen att diskutera, hantera, att valfrihet inte med nödvändighet leder till segregation. Exempelvis det fria skolvalet. Och om det ändå är på det viset att val leder till ojämlikhet: hur förhåller vi oss till det?

Ska vi ställa in riksdagsvalet? Skämt åsido: upplysning, kanske. Samma princip som under Upplysningen borde vara möjlig även idag.

Den fattige som tappat tron på sig själv, missbrukaren som supit bort alla relationer och möjligheter, invandraren eller den late – alla har de rätt att upptäcka sin inneboende potential och förstå vilka möjligheter engagemang och ett aktivt val kan ge.

—

Det är det där med kamrat 4% som spökar lite. FP kan med sina dryga 6% bli en stor förlorare i dessa stödvalstider. Allmänborgerliga väljare väljer bort FP eftersom de tror att vi klarar oss och att de tycker att de måste välja C eller KD eftersom de vill ha kvar Alliansen.

—

Jag gillar Borg som finansminister men skulle föredra Carl B Hamilton.

Jag gillar Reinfeldt hyfsat men skulle föredra Erik Ullenhag eller Birgitta Ohlsson.

Bildt, med sin grumliga syn på mänskliga rättigheter, vill jag inte att FP ska samarbeta med.

Måhända gynnar det socialliberala principer om FP inte ingår i någon allians. Jag kan hursomhelst inte göra så mycket mer än att driva sakfrågor jag tror på, oavsett vad FP tycker.

—

FP har en relativt dålig miljöpolitik. Tro det eller ej, men vi förlorar medlemmar här i länet på grund av riksdagsbeslutet att halvera Sveriges vargstam.

—

Ungdomsförbundet, LUF, har en mer positiv inställning till att legalisera fler droger än alkohol än vad jag har.

Här är en annan intressant artikel i sammanhanget.

Det drar drogliberala vindar över världen. Jag är skeptisk. Man måste fundera över vad ett politiskt beslut leder till på längre sikt. Friare lagstiftning gällande vapen, droger, prostitution och så vidare är inte bara ett personligt beslut eftersom fler människor berörs.

Om man inte tycker att staten ska avskaffas helt, vilket jag inte tycker, så är det också en fråga om logik. Har samhället kostnader för verksamheten, (hantering av konsekvenser av drogen eller vapnet så som brott eller vård) har samhället också rätt att reglera användningen.

Här måste FP och C tydligt ta ställning i någon riktning eftersom deras ungdomsförbund driver frågan.

—

S säger sig numera vilja ha breda politiska överenskommelser. Undrar om Falu-sossarna är i otakt med moderpartiet med tanke på hur meningsmotståndare behandlas inom och utom det partiet.

(Okej, då. Exempel erfordras. De som inte håller med partiledningen kan få veta att vare sig de eller deras släktingar kan förvänta sig en framtida politisk karriär inom S).

—

År 2012 anmäldes ungefär 28 000 fall av våld mot kvinnor. 17% av dessa fall leder till dom.

Båda dessa siffror är blodröda. Känner jag mig själv rätt kommer en eventuell mandatperiod i kommunfullmäktige för min del innebära att jag försöker ge mig på detta folkhälsoproblem.

Jag har också återkommande behandlat ämnet här på bloggen under kategorin Jämställdhet. 

—

Det finns undersökningar (har jag hört men är utan empiri) som visar att människor röstar på dem de förknippar med något gott. Har man kanelbullar i valstugan minns väljaren detta när  vederbörande ska rösta och skänker sig röst åt bulldoften.

Det finns ju andra problem också. Som att förklara för Vildvittrorna hur killen som kör snöplogen kommer till jobbet på morgonen. Eller för grannen att snöröjning går att koppla till jämställdhet.