Politiker

It takes a fool to remain sane.

Politiker.

Kanske vore det bäst att förbigå denna samhällsgrupp med tystnad. Kanske vore det bäst att låta allt vara som det är utan vidare kommentarer. För: min lokala ankdamm är knappast hotad.

Och i riket: nästa val blir det måhända ny majoritet och några människor byts ut.

Stjärnorna, om man nu verkligen kan tala om sådana i denna bransch, fylkas självfallet i rikets huvudstad.

Här ute på vischan, däremot, ser det högst annorlunda ut. Där sitter vi grälsjuka och rynkar ögonbrynen åt allting. Såväl internt som externt är vi alla märkligt retliga.  Så fort vi möter någon som ger oss mothugg hotar vi med den stora Draken Ekonomia.

Siffertrixande är den slipade politikerns sanna höger eller vänsterhand.

Eftersom vi politiker vet hur det är, samt hur det borde vara, och, om vi själva fick bestämma, hur det blir i framtiden, är våra främsta utmärkande drag vår egenkärlek. Vi är så storligen nöjda med oss själva att vi betraktar alla andra som mer eller mindre enfaldiga.

I varje diskussion flödar vi formligen över av nyligen uttänkta termer och vidunderliga uttryck.

Vi förklarar varje problem eller uppkommen situation, och hur dessa borde lösas, utifrån eget godtycke.

Problemet är att vi folkvalda (med några undantag) inte har någon större lust, eller ork, att närmare sätta oss in i det vi faktiskt har att besluta om. Och då blir ju resultatet därefter.

 

Ideologi är munväder för många av oss.

Vi har även ofta en påfallande låg utbildning, eller en arbetsposition vi är missnöjda med, varför vi ser vårt politiska uppdrag som ett bekvämt sätt att dryga ut inkomsten alternativt få lite nya välkomna impulser.

Samt att få lite gratis-fika.

Då och då, relativt sällan härute på landet, dyker det faktiskt upp någon duglig person. Och vid dessa tillfällen, bäste medborgare, är det din plikt att rösta på denne någon nästan alldeles oavsett vederbörandes partitillhörighet eller ideologiska hemvist.

Iallafall så länge personen håller sig något så när inom din moraliska kompass. För mig går den moraliska stigen från S-MP-FP-C-M.

Detta är demokratins minimikrav. Detta är grundbulten för en demokratis innevånare. Iallafall som jag ser det.