Vardagslivets tråk och tvång måste ständigt bekämpas. Detta för att livet ska bli lite lättare. Det har jag lärt mig någonstans.
—
Den automatiska stavningskontrollen är en ständig källa till glädje. Häromdagen fick jag ett utmärkt lektionsuppslag när den föreslog att Jesusbarnet istället borde heta Särkullbarnet. Det är ju inte direkt fel i sak.
—
Den Änglaljuva har varit hängig på sistone. Jag fick ett sms med handlingsinstruktioner:
Maten är djupfryst. Glömde. Fårägare är vad du vill ha. Jag mår pyton =(
Mitt svar:
Jag känner ingen fårägare. Och även om jag gjorde det vet jag inte hur man lagar till en sådan. Är det ens lagligt?
—
Men min favorit är nog ändå korvmojen i Borlänge som hade följande anslag:
Korv och varm. Lördagar varmt.
Jag gillar när människor satsar. Det behöver inte alltid bli helt rätt. Det där bär jag med mig i jobbet, också. Givetvis föredrar man den mojen som beskrivs ovan framför en som har en snygg och korrekt skylt.
Det var i kön till den korvmojen jag höll på att få ordentligt med stryk en sen kväll när jag drog en vits:
Vad heter korvkiosk på finska? Kioskenkorva.
Det var värt att ta en smocka för den.
