Demens

Som ett led i mitt uppdrag i socialnämnden ingår att vara så kallad kontaktpolitiker på olika vårdinstitutioner i kommunen.

Jag försöker vidga det hela och i den mån tid finns besöker jag även andra vårdplatser. Jag har besökt ett boende som drivs av det privata företaget Temabo. Personalen är nöjd liksom de boende. Inte en enda ond risk-kapitalist i sikte.

—

Valfrihet i vården är inte helt enkelt på demensboenden. Låt mig exemplifiera:

Efter att personen tittat i lunchmenyn och gjort sitt val dröjer det en viss stund innan maten kommer. Och under denna lilla stund hinner personen glömma sitt val och är nu plötsligt sugen på fläsk med löksås istället.

En dement person går ofta tillbaka till ett tidigare stadium i sitt liv. Det kallas regression. En person kan liksom föryngras i sinnet, berättade personalen på Öjesbogården i Grycksbo för mig när vi drack kaffe i det stora ljusa allrummet.

Denna regression kan få stora följder.

Det fanns en lektor i tyska som efter en stroke glömt sitt modersmål och därför skötte all kommunikation på tyska.

En annan som levt som homosexuell i större delen av sitt liv befann sig plötsligt mentalt i tiden innan hen valde att berätta om detta. Därför återupplevde personen nu igen den ångest och de kval detta medförde.

En grym sjukdom.

En boende som satt bredvid mig i kaffesoffan lutade sig fram och ville veta vad jag gjorde där, egentligen. Jag berättade att jag satt i socialnämnden vilket jag lät förstå var både roligt och intressant. Den gamla kvinnan replikerade:

Det tror jag inte. Det låter väldigt tråkigt, tycker jag. 

—

Hur ordnar vi en god vård för alla livets stadier?

En viktig sak är att inte låna för resurser till vården. Detta av det enkla skälet att alla subventionssystem på ett eller annat sätt sparkar på nästa generation. Vi skickar i så fall notan för mormor till barnbarnen.

I detta måste all politik ta sin utgångspunkt.

Bra är kanske också att prova på att vara i vårdens verklighet. Man behöver inte fått en stroke för att inse följande: När man är frisk vill man ha vård nära och när man är sjuk vill man ha den bästa.

—

I Belgien kommer en barnmorska hem till den nyblivna barnfamiljen den första veckan. Inte för att ta hand om barnet och låta föräldrarna sova utan för att fixa allt det där andra:  mat, disk, tvätt, handling etcetera så föräldrarna kan vara med sitt barn hela tiden.

Så sympatiskt.

—

Det verkar ibland vara lätt för en styrande majoritet att förväxla sin majoritet med god moral. Man tycks tänka att eftersom vi är flest har vi rätt. Man bör, som majoritet, vara försiktig härvidlag.

—

Nu förstår jag äntligen hur de tänker som anser att 500 mkr är en rimlig nota för VM här i stan: det romerska imperiet föll men Colosseum står ännu.