Ring, ring

Sällan har jag blivit så glad som när jag såg svenska kyrkan ta aktiv ställning mot nazisterna som demonstrerade i Jönköping på 1:a maj.

Kyrkan använde sig av en medeltida tradition och lät sina klockor att varna för fara. Det finns många aspekter på detta. Som att kyrkan tar ställning i moderna och viktiga frågor.

Vilken inspiration för andra, kanske inte helt tidsenliga, samhällsfunktioner. Jag tänker naturligtvis på kungahuset. Monarkin kan uttala sig mot nazism. Monarkin kan uttala sig mot främlingsfientlighet. Eller engagera sig på andra sätt.

—

Och apropå ringsignaler. Jag blev uppringd av partiet. Det burkar sällan vara av godo i min tilltryckta lilla värld. (Men jag är inte bitter).

Jag skriver rätt ofta insändare och debattartiklar hit och dit.Det handlar om Dalarnas Tidningar, Dala-demokraten, Uppsala Nya Tidning, Aftonbladet, Göteborgsposten med flera. I Uppsala har jag många vänner varför det faller sig naturligt att skriva i den tidningen.

UNT tar ibland in det jag skriver.

Det har tydligen väckt ont blod hos FP Uppsala eftersom jag då stjäl utrymme från deras lokala företrädare. Det är väl inte mitt fel att ni inte kan skriva insändare som tas in tänkte jag först lite småsurt.

Så resignerade jag och lovade artigt att inte skriva mer i UNT förrän efter riksdagsvalet.

—

Faluns (S)tarke man, Jonny Gahnshag, höll förstamajtal i vilket han påstod sig ha givit gymnasieskolan en ny start. Som lärare uppfattar jag det påståendet som starkt cyniskt. Som politiker sätter jag hopptornet i vrångstrupen.

Kommer man undan med vad som helst som kommunalråd?

Ding-dong.

—

Jag stannade under lunchen vid Lärarförbundets monter på Högskolan Dalarna. Förbundet är emot ett återförstatligande av skolan. De tycker också, visade det sig, att Lärarnas Riksförbund inte värderar alla lärare lika.

Det kanske beror på att vare sig lärare eller individer är lika. Ofta skiljer sig såväl utbildningens längd som innehåll åt. Jag frågade om de verkligen hade med sig sina medlemmar i det ställningstagandet. Personen duckade för frågan.

Personen gillade inte heller det fria skolvalet. Men sade också, klädsamt nog, att det var ett personligt ställningstagande och inte förbundets officiella ställningstagande.

På frågan vad jag själv tyckte om förstatligandet av skolan svarade jag att jag anser det vara den största inrikespolitiska katastrofen under 1900-talet. Så tog jag en krav-banan och gick.

Note to self: inte gå med i Lärarförbundet. Fast jag har i alla händelser en ambivalent inställning till facket.

Igår i debatten tog bara Åkesson upp frågan om skolans återförstatligande. S och M är emot. Frågan är iskall. Fast tar en populist som Åkesson upp det så betyder ju det att det finns en relativt stor  majoritet för.

Begränsa invandringen mig dit och begränsa invandringen mig dit. Det är det enda de där människorna tänker på.

—

Jag har lämnat min plats i Socialnämnden. Inte av ointresse utan på grund av tidsbrist. Vi får väl se hur nästa engagemang tar sig ut.

Är man klok låter man sig ledas av förnuft. Det är dumt att låta sig ledas av lidelse. Frågan jag ställer mig är: vad förslår egentligen förnuft mot lidelse? Lidelsen har alltid styrt mig. Antagligen är det därför jag aldrig tar mig någonstans inom politiken.

Heller.