Inte till salu

När jag förleden sprang förbi hopptornen drabbades jag av en chock. De var inte längre där! De var borta!

Min första tanke var att det lokala Vänsterpartiet gjort allvar av sitt förslag och helt sonika sålt dem. Till vem, undrade jag självfallet omgående. Sen kom jag på att det hela måste vara en omöjlighet eftersom man inom detta parti verkligen inte är till salu.

Så lättade dimman och allt återgick till den bisarra verkligheten.

—

Jag fick ett mail från SJ:s kundtjänst:

Hej,

Vår ambition är att så snabbt som möjligt kunna ge dig svar på dina frågor. Vi ser att datumet för resan redan passerat och beklagar därför att vi inte kunnat svara dig tidigare. Vi hoppas ändå att allt löste sig till det bästa.

Vänliga hälsningar 
SJ AB

Jag svarade givetvis omgående, eftersom jag har tidigare erfarenheter av korrespondens med bolaget.

Bästa SJ,

Tack för att ni tagit er tid, så här 4 månader senare, för att besvara min förfrågan om resa. Under denna tid har jag tillsammans med mitt resesällskap, en relativt pigg 80-åring, hunnit fotvandra till Bretagne, väl där äta en jordgubbs-crêpes, och återvända. 

Familjen fick stanna hemma eftersom sträckan var för lång att tillryggalägga för mina barn – de är ännu för unga för den tidens äventyr. 

Låt mig också säga att jag har ringa förståelse för den kritik som på senare tid riktats mot företaget och att en kamrat som menar att SJAB är ett palindrom samt kommer med påståenden i stil med ”säga vad man vill om Stalin men tågen gick åtminstone i tid” har helt fel. 

Detta till trots ser jag mig nödsakad att ändå ta bilen, bussen, flyget eller cykeln nästa gång det ska ut och resas. Eller, som framgår, helt enkelt gå. Det, så att säga, går ju det med. 

Förövrigt ber jag att få citera energiministern: Hatten av!

Högaktningsfullt

Sedan drabbades jag av dåligt samvete och skickade ett mail till.

Hej!

Vänligen bortse från mitt förra mail. Det var onödigt. Jag var lite pressad. Vi gör väl alla så gott vi kan, såväl som företag som person.

Trevlig helg!

—

Det är sådan här jag är. Vare sig mer eller mindre. Men det är inte på grund av banaliteter av denna sort jag den senaste tiden befunnit mig i eftertankens kranka blekhet.

—

I antikens Rom var det svårt att ta sig fram om man var en ny man, det vill säga utan släktingar som på olika sätt tjänat staten.

Som det visat sig är jag inte först i familjen att (antagligen) nå en plats i fullmäktige. Fullmäktige Adolphson senior, a.k.a far, representerade under en mandatperiod SPI. Under budgetförhandlingarna äntrade han talarstolen med följande anförande:

Det är ingen ide att mjölka kon om man spiller ut mjölken i båset.

Det som far en gång sa är riktigt. Far har alldeles rätt.